Divertikulit och divertikulos

Definition

Divertikulos: Förekomst av ”fickor” på tarmen (fr.a. colon descendens och sigmoideum). Divertikulit: Inflammation i tarmdivertiklar.

Orsak

Ökat tryck i tarmen, fr.a. vid långvarig förstoppningstendens. Lågt fiberinnehåll i kosten gör att sjukdomen är vanligare i länder med hög ”välfärd”. Sjukdomen vanligare med stigande ålder. Risken att drabbas av divertikulit ökad hos rökare och högkonsumenter av alkohol. Teori om bakomliggande inflammatorisk tarmsjukdom.

Patienter med Marfans syndrom liksom de med Ehlers-Danlos syndrom har en ökad risk.

Symtom

Divertikulos: Ibland helt symtomfri men kan också ge uppkördhet, tryck, meteorism, krampaktiga smärtor i ff.a. vänster fossa, diarré eller förstoppning.

Divertikulit: Bilden är likartad men även ihållande värk/palpationsömhet i bukens nedre del, (oftast) vä fossa. Oftast feber. Förändrade avföringsvanor, illamående och blåsirritation vanligt. Ibland blödning rektalt. Även ibland högersidiga symtom p.g.a. lång sigmoideumslinga. Ibland urinträngning. Om perforation av divertikel stark allmänpåverkan med peritonit, sepsis, chockbild.

Differentialdiagnoser

Irritable Bowel Syndrom (IBS), förstoppning, gastroenterit, rektal-koloncancer, inflammatoriska tarmsjukdomar, appendicit, ileus, övre urinvägsinfektion, salpingit, endometrit, ovarialcysta.

Utredning

Anamnes + buk/rektalpalpation + CRP, blodstatus samt elektrolytstatus. Urinsticka. Klinisk diagnos primärt. Pat som inte har kända divertiklar sedan tidigare bör genomgå kolonutredning med rektoskopi + koloskopi eller CT kolon. Detta i lugnt skede och 4-6 veckor efter tillfrisknandet. Primära syften är att utesluta malignitet samt att bekräfta diagnosen som inte kan sättas med mindre än att divertiklar förekommer.

Utredning i akut skede för att bekräfta diagnosen främst med CT buk. Görs fr.a. vid misstanke om komplikationer (peritonit, abscess mm) samt vid svåra differentialdiagnostiska överväganden samt vid förstagångsdivertikulit.

Behandling

Vid divertikulos: ökad mängd fibrer i kosten, ev. särskilt fibertillägg, ökat motionerande. Laxantia i form av laktulos och mikrolax kan behövas. Vid divertikulos är kirurgi ingen vanlig behandling, annat än vid komplikationer.

Vid divertikulit: tarmvila. Om opåverkad patient med måttligt förhöjd CRP (< 75), dvs okomplicerad divertikulit, ordineras fasta eller flytande kost. Vid behov smärtstillande. Patienten följs upp. Hög CRP och/eller allmänpåverkad pat. remitteras akut till kirurgklinik för parenteral nutrition/antibiotika. Viss risk för perforation, blödning, abcess- resp. fistelbildning. Abscesser dräneras oftast perkutan mha ultraljud. Vid perforation med peritonit behandlas patienten antingen med laparoskopiskt lavage eller med tarmresektion och stomi (s.k. Hartmanns operation). Kirurgisk behandling kan också bli aktuellt vid stenosering efter upprepade divertikuliter.

Uppföljning: Patienter som haft divertikulit ska alltid följas upp med kolonutredning med DT kolon eller koloskopi om det ej är gjort under de senaste två åren.

Fördjupning

Patientinformation: www.doktorn.com

Patientförening: Mag- och tarmförbundet, www.magotarm.se,

Aktuella Mediciner

Ciprofloxacin: T Ciprofloxacin.

Laxantia: Oral lösn. Laktulos. Rektallösning Microlax.

Metronidazol: T Flagyl. T Metronidazol.

Sterkuliagummi: Dosgranulat/Dospulver Inolaxol.

Trimetoprimsulfa: T Bactrim. T Bactrim forte. T Eusaprim forte.

Receptfri medicinteknisk produkt

Supp. Glycelax kids. Supp. Glycelax.