Psykos – Schizofreni

Definition

Vanligaste psykosen med påtaglig inverkan på tankar, känslor, beteende. I cirka två tredjedelar av fallen en kronisk sjukdom. Allvarlig psykisk störning.

Orsak

I det stora hela okänd. I det individuella fallet kan man oftast inte förstå vad som orsakat insjuknandet. Obalans i hjärnans transmittorsubstanser, bl.a. dopamin och glutamat har störst betydelse. Tydlig hereditet och psykosocial stress som riskfaktorer. Stressande upplevelser, fysisk hjärnskada har viss betydelse. Debuterar ibland efter drogmissbruk – samma receptorer påverkas och vid missbruk kan förekomma samma symtom som vid schizofreni.

Förändringar i hjärnans struktur är påvisade (bl.a. minskning av volymen i limbiska strukturer som hippocampus och amygdala). Man vet dock inte om detta är primära förändringar eller följden av sjukdomen. Miljöfaktorer som migration, storstadsmiljö och cannabisbruk (fr.a. syntetiska/högpotenta) kända.

Symtom

Övergripande symtom är undandragande från familj och vänner, man orkar inte arbeta eller studera, man känner inte igen sig själv, förändrad verklighetsuppfattning, grubblerier över livet på ett deprimerat och ångestfyllt sätt, oförklarliga känsloutbrott, sömnproblem. Inte ovanligt att första symtomet på en schizofreni är en depression. Prodromalsymtom till schizofreni är ofta en depression som bryter ut 1–2 år innan psykosen.

Minst två av följande kriterier under period av minst en månad (Enligt DSM – IV): Vanföreställningar (om bisarra räcker detta som enda kriterium). Hallucinationer (om kommenterande röster eller röster som samtalar med varandra räcker detta som enda kriterium). Desorganiserat tal (dvs. uppluckrade associationer, splittrat tal). Desorganiserat (ändamålslöst) eller katatont (orörligt, stelt, långsamt, ibland hyperaktivt) beteende och rörelsemönster. Negativa symtom (brist på känslor, viljelöshet, utarmat tankeliv, ”tom” mentalt). Individen skall ha drabbats socialt med bristande funktion i familj, arbete, skola etc. under minst sex månader.

Eller enligt ICD-10. Enligt ICD-10 (WHO 1993) ska det under minst en månad ha förekommit minst ett av följande:

• tankeeko, tankepåsättning, tankedetraktion eller tankeutsändning
• vanföreställningar om kontroll och påverkan eller passivitet
• rösthallucinationer av kommenterande eller diskuterande karaktär
• vanföreställningar av annan typ som är kulturellt opassande och totalt omöjliga

Eller minst två av följande:

• hallucinationer för vilken sinnesmodalitet som helst, åtföljda av ickeaffektiva vanföreställningar eller övervärdiga idéer
• neologismer, stopp eller avbrott i tankekedjan
• katatont beteende
• negativa symtom

Ca 1/3 av alla som insjuknar i schizofreni blir näst intill besvärsfria med medicinering, 1/3 kvarvarande symtom men klart förbättrade med kontinuerlig medicinering, 1/3 har kvar sina symtom. Patienterna har betydande överdödlighet pga somatisk samsjuklighet, missbruk och suicid.

Behandling

Se Psykos.

I Sverige samtliga godkända antipsykotiska läkemedel binder till och blockerar dopamin D2-receptorer. Ger bra effekt på positiva symtom (hallucinationer och vanföreställningar) och betydligt sämre på kognitiva och negativa symtom (affekt avflsckning, initiatilöshet, apati).

Äldre preparat: haloperidol, melperon, flufenazin, levomepromazin, flupentixol, klorprotixen, zuklopentixol och på licens klorpromazin och perfenazin. De ger mer motoriska biverkningar (extrapyramidala).

Nya antipsykotiska läkemedel ger inte sådan biverkningar som äldre generation. Däremot bidrar till viktuppgång och metabolt syndrom. Tillgängliga i Sverige: klozapin, risperidon, olanzapin, ziprasidon, kvetiapin, aripiprazol, sertindol, paliperidon, lurasidon, kariprazin. Den sistnämnda är partiell agonist på dopamin- och serotoninreceptorer och fått indikation samt subventionerad för svåra negativa symtom.

Depå preparat är ett bra alternativ till peroral behandling vid bristande behandlingsföljsamhet.