Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Författare

Redaktionen

Granskare: 26 oktober, 2022

Agnieszka M Lesiewicz

Specialist i psykiatri

Se även avsnitten Krisreaktion liksom Stress/Fysiologiska stressreaktionen i detta kapitel.

Orsak

Generellt gäller att allt vi upplever får ett fysiskt/fysiologiskt motsvarande korrelat – mer hos vissa och mindre hos andra.

Den akuta stressreaktionen (ASD) är en konsekvens av att ha utsatts för eller bevittnat ett akut (livshotande) trauma där individen varit vettskrämd och känt sig hjälplös. Uppkommer i anslutning till traumat oftast inom några minuter. Även övergrepp och våld i vardagen där vi förväntas känna oss trygga kan orsaka symtomen, inkl. långvarig mobbing. Kan övergå till PTSD i vissa fall.

Den posttraumatiska stressreaktionen (PTSD) har samma orsak men definitionsmässigt ställs inte denna diagnos förrän tidigast fyra veckor efter traumat. Annan benämning är DESNOS (Disorder of Extreme Stress, Not Otherwise Specified). ASD riskerar att utvecklas till ett PTSD. Symtomen vid PTSD kan utvecklas efter ett långt fritt intervall.

De traumatiska händelserna skall vara sådana att de väcker fruktan hos de flesta människor. Alternativt drabbande biologiskt vulnerabel individ.

Vanliga och allvarliga diagnos hos många asylsökande från krigshärjade länder liksom hos militärer efter krigsinsatser.

Även efter ex.v. malign sjukdom, våldtäkt, rån, olycka.

Riskfaktorer är biologiskt vulnerabel individ (ex.v. ADHD, autism m.fl.), tidigare psykisk ohälsa, hereditet för psykisk sjuklighet, tidigare psykiska trauma (spec. i barndomen), låg begåvningsnivå, yngre ålder, låg socioekonomisk status (inkl. utbildningsnivå), brist på socialt stöd. Perfektionism, ångestbenägenhet, överdrivet ansvarstagande mm. Samt omfattande stressorer i vardagen (hemmet, skolan, jobbet, fritid).

Traumatiska stressreaktioner har visat sig kunna medföra bestående strukturella förändringar centralt i hjärnan – centra för koncentration och ”arbetsminne”.

Symtom

Är väsentligen detsamma för ASD och PTSD: Återupplevande av traumat genom påträngande minnesbilder, (mar)drömmar eller associationer i aktuella situationer. Efter traumat avtrubbad förmåga att reagera på eller intressera sig för omgivningen. Svårt att få vila. Trötthet. Överretbarhet; kroppen är satt i ett ständigt alarmtillstånd. Katastrofkänslor. Höjd suicidrisk.

Minst två av följande symtom ska ha debuterat efter traumat och varat i mer än en månad:

Överdriven vaksamhet/överspändhet eller reaktion på oväntade yttre stimuli (ljud ex.v.).
Sömnstörning.
Skuldkänsla för att ha överlevt när andra inte gjorde det eller för handlingar som var nödvändiga för att överleva.
Minnesstörning eller koncentrationssvårigheter.
Undvikande av aktiviteter som uppväcker minnet av traumat.
Symtom förstärks av händelser som symboliserar eller liknar traumat.

Symtomen skall orsaka ett väsentligt lidande eller funktionsnedsättning i vardagen. Barn och unga klarar sig bättre än vuxna som varit med om samma händelser. Totalt sett god prognos där ca 80 % är fria från svåra besvär efter 3–4 år. Till slut mår ca 90 % ganska bra.

Somatisk, psykiatrisk samsjuklighet samt missbruk finns.

Differentialdiagnoser

Somatisk sjukdom som tex hypertyreos, hyperparatyreoidism, diabetes. Andra psykiatriska tillstånd som depression, depression, panikångest, generaliserat ångestsyndrom, specifika fobier, missbruk.

Utredning

Anamnes. Kompletteras med strukturerade diagnostiska intervjuer via MINI o/e SCID-1. Den syndromspecifika självskattningsskalan PCL-5 kan användas för att skatta svårighetsgraden, inte för att ställa diagnos.

Suicidriskbedömning bör göras med en klinisk bedömning kompletterad med en strukturerad intervju. Exempel på sådana instrument är SUAS (Suicide Assessment Scale) och C-SSRS (Columbia Suicide Severity Rating Scale) samt frågor om suicid i instrumenten MADRS-S, BDI-II (Becks depression Inventory), PHQ-9 (Patient Health Questionnaire -9) eller MINI.

Somatiskt status för att finna somatisk sjukdom. Riktade labprover tex blodstatus, elektrolyter, glukos, kreatinin, T4, T3, TSH, B12. Leverprover, PEth. EKG. Bilddiagnostik om anamnes och status talar för nytta med detta.

Missbruksanamnes och ev drogtest.

Behandling

Vården bör ha hög tillgänglighet för primärbedömning vid ångestsjukdom och erbjuda aktiv uppföljning. Traumafokuserad KBT med exponering. Läkemedelsbehandling med antidepressiva läkemedel: SSRI. Behandling med EMDR till vuxna med posttraumatiskt stressyndrom. Bensodiazepiner bör inte användas pga betydande risk för beroendeutveckling. Basal kroppskännedom som tillägg till annan behandling. Förebyggande krisbearbetning (debriefing). Korttids-PDT (psykodynamisk kortidsterapi). SSRI-preparat och KBT som kombinationsbehandling. IPT (Interpersonell psykoterapi).

Fördjupning

Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. 2017.

Läkemedelsverket. Depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom hos barn och vuxna 2016.

www.svenskpsykiatri.se

Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling. eFYSS. http://www.fyss.se

Patientinformation: Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. www.nsph.se

Ångestförbundet. www.angest.se

Aktuella Mediciner

SSRI: Citalopram: T Citalopram. Escitalopram: T Cipralex. Sertralin: T Sertralin. T Zoloft. Paroxetin: T Paroxetin, T Seroxat.

Annons:

Lär dig mer

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Beteendeterapi utvecklades under början av 1900-talet med psykologerna John B Watson och BF Skinner som förgrundspersoner. Kognitiv terapi växte fram under 1960-talet under ledning av psykiatrikern Aron T Beck. Kognitiv beteendeterapi används för olika problem hos barn och vuxna såväl på individ- som gruppnivå. Syftet med terapiformen är att ersätta de tankar, beteendet och känslor som tros skapa det psykologiska problemen med funktionella sådana. Därmed förväntas problemen återkomma i mindre utsträckning och ge färre symtom.

Grunderna till terapiformen är inlärningsterapi som bygger på att människans beteende kan formas i samspel med miljön samt kognitiv terapi som innebär att ens tankar kan påverka känslor och beteenden. Centralt är att tankar kan förändra känsloreaktioner och beteendemönster och tvärtom. Klassisk beteendeterapi fokuserar på att steg för steg förändra ett beteende medan patienten närmar sig det som framkallar obehag (t.ex. sociala situationer, spindlar osv.). Kognitiv terapi identifierar och bryter negativa tankemönster. Oftast kombineras dessa olika perspektiv i olika utsträckning. Tredje vågens KBT innefattar bland annat dialektisk beteendeterapi och Acceptance and Commitment Therapy. Dessa inkluderar tekniker hämtade från den buddistiska läran där man strävar efter att nå ökad närvaro (mindfulness) och acceptans.

Upplägget för KBT kännetecknas av struktur och undersökande samarbete mellan patient och terapeut. Patienten blir införstådd i arbetssättet, därefter gör man en beteendeanalys för att identifiera vad som utlöser och underhåller problemen. Sedan görs en behandlingsplan som under behandlingens gång prövas och utvärderas. Patienten får hemuppgifter där nya förhållningssätt testas och följs upp med terapeuten.

För det mesta ges KBT en gång per vecka i 5-20 veckor, undantaget dialektisk beteendeterapi som ges i större omfattning.

Traumafokuserad KBT med exponering kan vara aktuell vid posttraumatiskt stressyndrom.

Källor:

Socialstyrelsen kunskapsstöd och regler, länk

Författare:

Sofia Åkerlund

Leg. Läkare och chefredaktör

Läs mer Förminska