Urininkontinens hos män

Se även avsnitten Urininkontinens hos äldre i kapitlet Geriatrik liksom avsnittet LUTS i detta kapitel.

Definition

Ofrivilligt urinläckage. Trängningar till miktion. Kort varningstid vid urinträngning.

Orsak

Trängningsinkontinens: Vanligaste orsaken är en överaktiv blåsa där blåsmuskulaturen drar ihop sig plötsligt och intensivt trots att blåsan inte är fylld. Orsakas av en defekt neurogen kontroll i blåsväggen under blåsans fyllningsfas. Vanlig orsak är även stress hos individ i karriären liksom UVI eller uretrit. Vanlig orsak är även frekvent vattenintag pga missuppfattningen att man bör dricka ofta trots att man inte är törstig.

Andra orsaker är prostataförstoring (kan vara del i överrinningsinkontinens), övervikt, hjärtsvikt, läkemedel (bl a diuretika), blåssten, tumör i urinblåsan, cerebrala (tumor, stroke, cerebral småkärlssjukdom, demens, Parkinson, MS), spinala (traumatisk tvärsnittslesion). Patienter med kronisk prostatit kan besväras av lätt droppinkontinens.

Ansträngningsinkontinens: Innebär ett urinläckage till följd av ökat intraabdominellt tryck t ex i samband med fysisk aktivitet, tunga lyft, hosta. Förekommer ofta efter radikal prostatektomi och sällsynt efter TUR-P med accidentell sfinkterskada.

Överrinningsinkontinens: Hos män med stor residualurinmängd. Frekventa trängningar eller kontinuerligt mer eller mindre läckage, ofta nattligt sådant. Bakomliggande orsak är oftast avflödeshinder pga prostataförstoring eller uretrastriktur.

Symtom

Ofrivilligt urinläckage. Urininkontinens är ofta kopplat till andra vattenkastningsbesvär. Stressorsakade besvär ofta bättre under helger/semestrar. Se LUTS-avsnittet.

Överaktiv blåsa är ett syndrom där kardinalsymtomet är plötsliga och tvingande trängningar med kort varningstid, s k ”urgency”, och övriga symtom är ökad miktionsfrekvens och/eller trängningsinkontinens. Den fullständiga defintionen på engelska lyder: ”Overactive bladder syndrome (OAB) is characterized by urinary urgency, with or without urgency urinary incontinence, usually with increased daytime frequency and nocturia, if there is no proven infection or other obvious pathology.”

Utredning

Se LUTS-avsnittet. Vid urininkontinens, kontrollera alltid residualurin! Bakomliggande orsak kan vara blåstömningssvårigheter.

Behandling

Riktas mot grundorsak. Bakomliggande orsak måste utredas innan behandling.

Vid Ansträngningsinkontinens: 

Bäckenbottenträning under 4–6 månader har ofta god effekt, gärna via uroterapeut eller sjukgymnast. Har mycket god effekt om korrekt och konsekvent utförd; 3 ggr dagl med 5-sekunders maximala knip x 10 och ett submaximalt under 2 minuter. Effekt på symtom kan förväntas efter ca 10 veckors flitig träning. Första uppföljning efter 10 veckor. Träningsperiod om 4–6 månader innan definitiv utvärdering. Träningen kräver stöttning och uppmuntran. Viktminskning vid övervikt. Regelbundna blåstömningar. Undvikande av obstipation. Sparsamhet med urindrivande (kaffe, te). Ev. läckageskydd, förskrivning via sköterska. Tillståndet kan vara övergående efter operativt ingrepp i blåsa/urinvägar/prostata.

Vid Trängningsinkontinens:

Blåsträning! Pat får ”vänta ut” trängningen tills den går över. Till en början någon minut, därefter 5–10–15 minuter. Varje tidsvinst är betydelsefull. Målet sätts att kissa var 3-4:e timma. Undvik att kissa ”för säkerhets skull”. Blåsträning kan ge god effekt på en vecka.

Antikolinergika. Vid överaktiv blåsa. De olika preparaten har individuella skillnader som gör att man kan behöva pröva sig fram. Kan kombineras med desmopressin. Försiktighet vid prostatahyperplasi.

OBS! Insättning av antikolinerga läkemedel skall alltid följas upp efter 1–3 månader. Det finns evidens för risk för demensutveckling hos äldre. Försiktighet och noggrann uppföljning om patienten har flera läkemedel som kan ha antikolinerga biverkningar och bidra till s k ”anticholinergic load”.

Alfareceptorblockerare. Vid prostatahyperplasi. Kan kombineras med antikolinergika.

Beta-adrenoceptor-stimulerare. Vid överaktiv blåsa. Har ej antikolinerg verkan.

Desmopressin Vid överaktiv blåsa och nokturi. Kan användas regelbundet 1 gång/dygn eller vid behov inför speciella aktiviteter högst 1 gång/dygn. Kontraindicerat vid hjärtsvikt. Desmopressin minskar urinutsöndringen under 6–8 tim. Se upp för hyponatremi. Kan kombineras med antikolinergika.

Sparsamhet med urindrivande  såsom kaffe, te, överdrivet vätskeintag.

Diuretika kan användas för att öka urinutsöndringen under viss del av dygnet och ”torrlägga” under andra tider.

Ev inkontinensskydd, förskrivning via sjuksköterska, distriktssköterska, uroterapeut.

Remiss till urolog vid terapiresistens och uttalade problem för ställningstagande till behandling med botulinumtoxin, neuromodulering eller blåsaugmentation.

Botulinumtoxin injiceras i urinblåsan, submuköst eller i detrusormuskel. Utförs med cystoskopi vid ett mottagningsbesök. Efter behandlingen finns en viss risk för utveckling av residualurin som innebär att personen måste använda RIK. Detta förekommer hos 1-2% vid doser som används vid idiopatisk överaktiv blåsa (utan känd bakomliggande neurologisk orsak) och hos cirka 40% vid doser som används vid känd neurogen blåsrubbning.

Neuromodulering innebär implantation av ”pacemaker för blåsan”, dvs en subkutant inopererad dosa kopplad till en elektrod för nervstimulering via sakralt foramen.

Blåsaugmentation innebär förstoring av blåsan genom att del av ileum sys in i denna. Öppen eller laparoskopisk operation, som utförs inneliggande på sjukhus.

Vid överrinningsinkontinens:

Kateterbehandling är oftast indicerad, antingen kvarkateter eller ren intermittent kateterisering (RIK). Därefter kirurgisk eller minimalinvasiv åtgärd av prostataförstoring eller annan obstruktion. Om kirurgisk åtgärd eller minimalinvasiv metod såsom mikrovågsbehandling, laserbehandling eller ångvaporisering inte är möjlig pga patientens allmäntillstånd gäller bästa stödjande åtgärder med absorberande hjälpmedel eller kvarliggande kateter alternativt RIK.

Absorberande hjälpmedel: Det finns i dag en rad olika absorberande hjälpmedel som utvecklats och anpassats för män. Individuell utprovning är ofta nödvändig, hänvisa till distriktssköterska eller uroterapeut.

Patienten själv kan på apotek och utan förskrivning köpa såväl små inkontinensskydd som urinuppsamlingskärl. Sistnämnda finns för engångs- och flergångsbruk: ex Pipinette (liten potta med lock) eller Pipinette Travel Kit (inlägg med superabsorberande ämne).

Inkontinensprodukter får inte spolas ner i toaletten utan kastas i hushållssoporna. Urinuppsamlingspåsar töms i toaletten efter användning. Kateterbärare använder tömningsbar urinuppsamlingspåse (byte en gång i veckan) för att minimera risken för infektion.

Aktuella Mediciner

Alfa-1-blockerare

Alfuzosin: T Alfuzosin. 

Doxazosin: T Alfadil BPH.

Terazosin: T Hytrinex.

Tamsulosin: T Tamicten.

Antikolinergika

Darifenacin: T Emselex.

Fesoterodin: T Toviaz.

Oxybutynin: T Ditropan, T Oxybutynin, Depotplåster Kentera.

Solifenacin: T Vesicare. T.Solifenacin.

Tolterodin: T Detrusitol. K Detrusitol SR. K/T Tolterodin.

Antidiuretiskt hormon

Desmopressin: T Desmopressin. Frystorkad T Minirin. T Nocdurna. T Nocutil.

Diuretika

Furosemid: T Furosemid.

Spasmolytika

Mirabegron: T Betmiga.

Fördjupning

Svensk Urologisk Förening. Störningar av de nedre urinvägarnas funktioner. State of the art 2015.

Läkemedelsboken. https://lakemedelsboken.se/kapitel/nefrologi-urologi/urininkontinens.html

SBU. Behandling av urininkontinens. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2000. SBU-rapport nr 143. ISBN 91-87890-56-9.

Patientinformation: www.doktorn.com