Ojämlik tillgång till bröstcancerscreening kartlagd

27 juni, 2022

Socialstyrelsens utvärdering av bröstcancerscreeningen i Sverige pekar på stora regionala skillnader vad gäller deltagande och screeningintervall. Personalbristen har förvärrats under pandemin.

Varje år kallas närmare en miljon kvinnor i åldern 40–74 år till screening med mammografi, och omkring 60 procent av alla bröstcancerfall upptäcks på det sättet. Trots att mammografiundersökningar har erbjudits under närmare fyra decennier är förutsättningarna i landet långt ifrån jämlika, och andelen fall som upptäcks i screeningen varierar mellan regionerna. Det visar den första utvärderingen som Socialstyrelsen har gjort av bröstcancerscreeningen i Sverige.

Covid-19-pandemin har också påverkat screeningen vid samtliga mammografienheter i Sverige. I Socialstyrelsens rapport framgår att i stort sett alla regioner har haft färre kvinnor som deltagit i screeningen. Det beror dels på att regionerna behövt minska antalet kvinnor som kallats, dels på att kvinnorna själva har uteblivit. Deltagandet har främst minskat i åldersgruppen 70–74 år.

Hur stor andel av kvinnorna som deltar i screeningen skiljer sig stort mellan olika regioner i Sverige. I Socialstyrelsens utvärdering varierade deltagandet från 87 procent i Halland till 71 procent i Stockholm under åren 2019–2020.

– Sett till antalet kvinnor det handlar om, så är det ganska stora skillnader mellan regionerna, säger Christina Broman, utredare på Socialstyrelsen och en av de ansvariga för rapporten.

Utvärderingen visar också att kvinnor med låg utbildningsnivå deltar i screeningprogrammet i lägre utsträckning än andra. Regionerna uppmanas också av Socialstyrelsen att arbeta för att identifiera andra grupper med lägre deltagande och rikta särskilda insatser till dem.

De flesta mammografienheterna ligger fortfarande efter med sina kallelser till screening, och tidsintervallet mellan varje screeningtillfälle har också blivit längre. Orsaken är en kombination av covid-19-pandemin och personalbrist. De allra flesta mammografienheter har brist på bröstradiologer och röntgensjuksköterskor. När det gäller bröstmottagningar för kirurgi har närmare hälften brist på bröstkirurger. Det är också brist på patologer och biomedicinska analytiker i flera regioner. Under pandemin har fyra av fem mammografienheter har haft för lite personal på grund av både sjukdom och att personal flyttats till andra delar av vården. Hälften av enheterna i landet har periodvis varit stängda.

Trots att screening för bröstcancer har funnits länge finns det inget nationellt kvalitetsregister som är användbart för uppföljning. Plattformen för registret skapades redan 2014, men under de åtta år som gått har endast en region anslutit. Det gör att förutsättningarna för att kunna utvärdera bröstcancerscreeningen inte varit de bästa. För att kunna bedriva utvecklingsarbete krävs att det finns tillgång till kvalitetsregister för nationell uppföljning och forskning, vilket det inte gör idag.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och utgör cirka 30 procent av all cancersjukdom. År 2020 fick omkring 7 400 kvinnor diagnosen invasiv bröstcancer i Sverige. Screening för bröstcancer med mammografi infördes etappvis i Sverige under 1980- och 1990-talen. Mammografiscreening görs var 18–24:e månad med syfte att tidigt upptäcka och behandla bröstcancer för att minska risken att dö i sjukdomen. Kvinnor vars bröstcancer upptäcks inom ramen för screeningprogrammet har i genomsnitt mindre tumörer och kan i större utsträckning genomgå bröstbevarande kirurgi jämfört med kvinnor vars bröstcancer upptäcks när den ger symtom (utanför screeningprogrammet).