Ansträngningsutlöst astma: idrottsmedicinska aspekter
Se även avsnittet Astma i kapitlet Lungmedicin och allergologi.
Definition
Minskning av exspiratoriska lungfunktionen mätt med spirometri eller PEF-mätare med minst 10 % (10-15%) under fysisk aktivitet.
Orsak
Ansträngning. Två teoretiska mekanismer diskuteras: Vätskeförlust via hyperventilation ger uttorkning/ökad osmolaritet kring luftvägsepitelet och/eller nedkylning av luftvägarna. Båda dessa mekanismer ger trängre luftvägar via bronkospasm och/eller inflammation. Munandning kan bidra genom att kyla luftvägarna.
Som regel krävs en fysisk aktivitet av minst 80 % av max under 6–8 minuters duration för att utlösa attack.
Predisponerande faktorer:
Astma, atopi, hereditet för astma/allergi, övre luftvägsinfektioner. Vanligare vid icke-intermittenta idrotter av lång duration, som långlöpning och längdskidåkning. Vanligare i kall, torr väderlek (skidor) jämfört med fuktig, varm miljö (simning).
Differentialdiagnostik
EILO (Exercise Induced Laryngeal Obstruction) kan likna astma och kan förekomma samtidigt men beror istället på en ökad tonus i larynx under ansträngning. Besvären brukar debutera snabbt vid hård ansträngning och avtar lika snabbt i vila. Behandling är sjukgymnastik för andningsmuskulaturen. Vid allvarliga fall operation.
Symtom
Dyspné, trötthet, hosta, pipande andning (obstruktivitet), täta infektioner.
Utredning
Typisk anamnes kompletterat med spirometri eller PEF-mätning under/efter arbete, ger stark misstanke eller bekräftar diagnosen. Prova profylaktisk behandling med bronkdilaterande behandling med beta-2 stimulerare under någon månads tid i idrottarens vanliga miljö. En normalisering av obstruktiviteten styrker diagnosen. Peroralt Singulair/Montelukast kan provas i utvalda fall på läkarindikation.
Testning:
Direkt test: T.ex. Metakolintest för att provocera bronkospasm. Positivt innebär en minskad FEV1 >20% efter 4mg metakolin per ml och talar för diagnos.
Indirekt test (högre specificitet):
Ansträningstest: PEF-mätare före och upprepat efter ansträngning är det enklaste, men också det minst sensitiva sättet att konstatera diagnosen. Spirometriundersökning där man utgår från patientens normala FEV1 är bättre och ger ett mer reproducerbart resultat. En minskning > 10 % från ”normalvärdet” i vila krävs för diagnos. Se till att patienten under testet bibehåller en hög intensitet i sin aktivitet (> 80 % av max) under minst 6–8 minuter.
Mannitoltest: Inhalateras som pulver. Reaktion vid låga doser kan tala för diagnos. Bör användas som komplement och ej ensamt.
Behandling
Allmänna åtgärder innefattar att undvika infektioner, välja idrott av intermittent typ (ofta inte möjligt), samt undvika nedkylning. Näsandning och olika mekanismer för att värma inandningsluften (t.ex. andningsmask) används av en del idrottare, frmförallt i kall väderlek. Uppvärmning av hög intensitet kan utlösa obstruktivitet med medföljande refraktär period under ett antal timmar (utnyttjas av en del idrottare). Ökning av konditionen hos mer otränade minskar bronkernas hyperreaktivitet.
Medicinsk behandling:
Förstahandsmedel är kortverkande beta-2 stimulerare i inhalationsform, 1–2 inhalationer 15–30 minuter före aktivitet. Effektduration 1–3 timmar. Alternativ vid längre tävlingsduration (upprepade matcher i t.ex. tennis under en dag) är långverkande beta-2 stimulerare, 30–60 minuter före aktivitet. Effektduration upp till 12 timmar. Annan möjlighet är natriumkromoglikat inhalation 5–20 minuter före aktivitet, eller leukotrienantagonist i tablettform.
Andrahandsmedel är beta-2 stimulerare kombinerat med inhalationssteroid 2 ggr dagligen, eller andra kombinationer av preparaten nämnda ovan. Alla ordinationer ovan är tillåtna ur dopingsynpunkt vid säkerställd ansträngningsutlöst astma (verifierad med tester enligt ovan). Kontrollera senaste reglerna via Riksidrottsförbundets hemsida www.rf.se.
Ej tillåtna luftvägsmediciner inkluderar kortison eller beta-2 stimulerare per os, liksom efedrin (i vissa hostmediciner) eller koffein i för hög dos (se avsnittet Doping i detta kapitel).
Aktuella Mediciner
Beta-2 stimulerare, kortverkande: Inhal Ventoline.
Beta-2 stimulerare, långverkande: Inhal Oxis Turbuhaler.
Steroid: Inhalpulver Giona Easyhaler. Inhal pulver Pulmicort.
Leukotrienantagonist: T Singulair. T Montelukast.
Natriumkromoglikat: Inhal Lomudal.