Orsaker:
Ofta överdosering hos äldre till följd av nedsatt njurfunktion. Kombination med betablockad ökar risk för bradyarytmi. Vid hypokalemi ökad arytmibenägenhet. Frekventa interaktioner med andra läkemedel.
Symtom:
Kan utöver hjärtsymtom även ge gastrointestinala och/eller neurologiska biverkningar. Aptitlöshet, illamående, kräkning, trötthet, muskelsvaghet, förvirring, arytmier av alla former (sinustakykardi, speciellt bradyarytmier och AV-block är vanliga hos äldre), synstörning (dimsyn, gulgrönseende).
Tidiga symtom = gastrointestinala
Sena symtom = neurologiska
Utredning:
Vid akut intoxikation tas S-Digoxin direkt och cirka 6 h efter beräknat intag. Vid kronisk toxicitet tas S-Digoxin med hänsyn till senast intagen dos. När indikationen för S-digoxin är terapeutisk kontroll tas provet före nästa ordinarie digoxintablett, och man brukar vanligen sträva efter värden mellan 0,6 och 1,4. Elstatus. Calcium. Magnesium. Fritt-T4, TSH. Venös blodgas vid svår förgiftning. EKG. Hyperkalemi är en viktig markör för akut intoxikation och innebär en mer ogynnsam prognos.
EKG-förändringar:
Allra vanligast med prematura ventrikulära komplex vid digoxinintoxikation. För övrigt vanligt med bradykardier, atriala takyarytmier med AV-block, VES i begimini, olika grader av AV-block, VT, VF. Flacka eller inverterade T-vågor med pressade ST-sträckor med hängmatteutseende kan ses framför allt i laterala avledningar. U-vågor.
Behandling:
Seponering av digitalis. Akutremiss medicinklinik vid S-K <3 liksom vid > 5,5, bradyarytmier, VT, njursvikt eller nedsatt allmäntillstånd. Sätt PVK om möjligt. Ambulanstransport.
Ventrikelsköljning kan bli aktuellt. Kol i upprepade doser på akuten. Antidot ges vid svåra symtom, diskutera med giftinfo! Kalium följes regelbundet vid svår intoxikation. Stöttande terapi med iv vätska, korrigering av elektrolyter. Fallrapporter om att kalcium iv gett fatala arytmier vid digitalisorsakad hyperkalemi, varför digitalisantikroppar, insulin-glukosinfusion och ev. natriumbikarbonat föredras. Vid grav hyperkalemi med EKG-förändringar ges kalcium iv om digitalisantikroppar ej finns tillgängligt omedelbart.
Vid bradyarytmi ges atropin iv 0,5 – 1mg. Upprepa vid behov. Vid VT ges antidot på sjukhus. Vid VF skall man defibrillera. Kalciumantagonister är kontraindicerade och betablockerare undviks.
