Divertikulit. Divertikulos. Tarmfickor.

Definition

Divertikulos: Förekomst av ”fickor” på tarmen (fr.a. colon descendens och sigmoideum). Divertikulit: Inflammation i tarmdivertiklar.

Orsak

Ökat tryck i tarmen, fr.a. vid långvarig förstoppningstendens. Lågt fiberinnehåll i kosten gör att sjukdomen är vanligare i länder med hög ”välfärd”. Sjukdomen vanligare med stigande ålder. Risken att drabbas av divertikulit ökad hos rökare och högkonsumenter av alkohol. Teori om bakomliggande inflammatorisk tarmsjukdom.

Patienter med Marfans syndrom liksom de med Ehlers-Danlos syndrom har en ökad risk.

Symtom

Divertikulos: Ibland helt symtomfri men kan också ge uppkördhet, tryck, meteorism, krampaktiga smärtor i fr.a. vä fossa, diarré eller förstoppning – symtombild som vid IBS. Divertikulit: Bilden är likartad men även ihållande värk/palpationsömhet i bukens nedre del, (oftast) vä fossa. Ev. feber. Förändrade avföringsvanor, illamående och blåsirritation vanligt. Ibland blödning. Även ibland högersidiga symtom p.g.a. lång sigmoideumslinga. Ibland urinträngning. Om perforation av divertikel stark allmänpåverkan med peritonit, sepsis, chockbild.

Differentialdiagnoser

Irritable Bowel Syndrom (IBS), förstoppning, gastroenterit, rektal-koloncancer, inflammatoriska tarmsjukdomar, appendicit, ileus, övre urinvägsinfektion, salpingit, endometrit, ovarialcysta.

Utredning

Anamnes + buk/rektalpalpation + CRP. Urinsticka. Klinisk diagnos primärt. Pat som inte har kända divertiklar sedan tidigare bör genomgå kolonutredning med rektoskopi + koloskopi eller CT kolon. Detta i lugnt skede och 4-6 veckor efter tillfrisknandet. Primära syften är att utesluta malignitet samt att bekräfta diagnosen som inte kan sättas med mindre än att divertiklar förekommer.

Utredning i akut skede för att bekräfta diagnosen kan vara CT buk eller ultraljud. Görs fr.a. vid misstanke om komplikationer (peritonit, abscess mm) samt vid svåra differentialdiagnostiska överväganden.

Behandling

Vid divertikulos: ökad mängd fibrer i kosten, ev. särskilt fibertillägg, ökat motionerande. Laxantia i form av lakulos och mikrolax kan behövas. Vid divertikulos är kirurgi ingen vanlig behandling, annat än vid komplikationer.

Vid divertikulit: tarmvila. Om opåverkad patient med måttligt förhöjd CRP (< 75) ordineras flytande kost och ev antibiotika i 10 dagar i form av trimetoprimsulfa med tillägg av metronidazol. Även kinolon används i kombination med metronidazol. Vid behov smärtstillande. Patienten följs upp. Bredspektrumantibiotika har under många år förskrivits av tradition. Nyare studier ifrågasätter behov av antibiotika vid okomplicerad divertikulit- verkar inte förhindra vare sig komplikationer (som är fåtaliga), recidiv eller förkorta vårdtiden. Hög CRP och/eller allmänpåverkad pat. remitteras akut till kirurgklinik för parenteral nutrition/antibiotika. Viss risk för perforation, blödning, abcess- resp. fistelbildning. Kirurgisk behandling vid akut komplikation av divertikulit (resektion – stomi), men också vid stenosering efter upprepade divertikuliter. Patientinformation: www.1177.se

Patientförening: Mag- och tarmförbundet, www.magotarm.se,

Aktuella Mediciner

Ciprofloxacin: T Ciprofloxacin.

Laxantia: Oral lösn. Laktulos. Rektallösning Microlax.

Metronidazol: T Flagyl. T Metronidazol.

Sterkuliagummi: Dosgranulat/Dospulver Inolaxol.

Trimetoprimsulfa: T Bactrim. T Bactrim forte. T Eusaprim forte.