Hypernatremi

Definition

Förhöjt S-Natrium.

Detta dokument berör endast hypernatremi hos vuxna.

Vårdnivå

Patienter med hypernatremi behöver som regel inneliggande vård på sjukhus.

Orsak

I princip kan hypernatremi uppstå på grund av för litet intag av vatten, ökade förluster av vatten eller tillförsel av för mycket salt/natrium.

I praktiken orsakas hypernatremi nästan alltid av vätskebrist.

Persisterande hypernatremi förekommer normalt sett inte hos personer som är vakna och alerta, har intakt törstkänsla och tillgång till vatten.

Vanligtvis medför stigande S-Natrium och S-Osmolalitet kraftigt ökad törst samt frisättning av antidiuretiskt hormon (ADH) med åtföljande koncentration av urinen. Detta motverkar uppkomst av hypernatremi.

Personer i riskzonen är äldre med nedsatt mental och cerebral funktion t ex pga demens, tidigare stroke, sederande medicinering etc, eller personer med diabetes insipidus.

Förluster av vatten kan ske via:

• huden (svettning)
• gastrointestinalkanalen
• urinen (diabetes insipidus, osmotisk diures)
• hypothalamisk sjukdom med nedsatt törstkänsla och åtföljande reducerat vätskeintag

Överbelastning med natrium kan ske vid:

• intravenös infusion med hypertona natriumlösningar
• saltförgiftning per os

Symtom

Ökning av S-Natrium och S-Osmolalitet medför att vatten diffunderar ut ur cellerna inklusive hjärnans celler.

Symtom vid akut hypernatremi är trötthet, svaghet, irritabilitet, vilket kan progrediera till ryckningar, kramper, medvetandesänkning och död.

Vid akut hypernatremi kan snabb minskning av hjärnvolymen orsaka bristning i cerebrala blodkärl med åtföljande intrakraniell blödning.

Vid kronisk hypernatremi, då cellerna adapterats gradvis med återställning av cellvolymen är risken för neurologiska symtom lägre. Men det är då ofta svårt att avgöra om symtom beror på hypernatremi eller underliggande neurologisk sjukdom och (över)medicinering. Man kan dock räkna med att patienten är dehydrerad.

Utredning

Orsaken är ofta uppenbar utifrån anamnes och status.

Vid osäkerhet kan mätning av urinvolym och u-osmolalitet ge vägledning. Normal fysiologisk respons vid hypernatremi är en minimal urinvolym med hög u-osmolalitet (>600 mosm/kg).

Är det akut eller kronisk hypernatremi?

Nästan alla patienter har kronisk hypernatremi, definierat som duration > 48 timmar. Detta inkluderar patienter som kommer in med allmän försämring och upptäcks ha högt S-Natrium.

Akut hypernatremi är ovanligt och ses framför allt vid diabetes insipidus där patienten förlorar möjligheten att ersätta vätskeförluster eller ta sina läkemedel till exempel pga akut sjukdom, eller hos patienter med saltförgiftning. Observera att patienten kan ha odiagnostiserad diabetes insipidus till exempel av nefrogen typ vid litumbehandling.

Behandling

Tillför vatten!

Stoppa eller minska om möjligt pågående förluster av vatten.

Kronisk hypernatremi:

Målsättning är att sänka S-Natrium med 10 mmol/L på 24 timmar.

Ge Glukos 5% iv kontinuerligt med startdos 100-150 ml/tim.

Kontrollera S-Natrium efter ca 5 timmar och anpassa infusionshastighet för att nå målet.

Fortsätt att kontrollera S-Natrium var 12-24 timme tills S-Natrium normaliserats.

Neurologiska komplikationer (hjärnödem) vid snabb korrigering av kronisk hypernatremi finns beskrivet hos barn, men inte hos vuxna. Vissa studier har i stället visat högre mortalitet hos vuxna vid långsam korrigering (<6 mmol/L/dygn).

Akut hypernatremi:

Målsättning är att normalisera S-Natrium inom 24 timmar.

Dessa patienter behöver som regel intensivvård.

Ge Glukos 5% iv med startdos 3-6 ml/kg/tim.

Kontrollera S-Natrium med 1-3 timmars intervall och anpassa infusion för att nå målet.

Fördjupning

Läkartidningen 2016, volym 113: Karin Strand och Hans Barle; Hypernatremi – vanligt tillstånd vid kritisk sjukdom associerat med hög mortalitet

JAMA Network Open: Sept 28, 2023; Feigin et al; Rate of Correction and All-Cause Mortality in Patients With Severe Hypernatremia