Koronar hjärtsjukdom (EKG-tolkning)

Koronarinsufficiens (angina pectoris): EKG-bilden kännetecknas av horisontellt eller nedåtsluttande ST-sänkningar med en skarp (”knickad”) ST-T-vinkel. Sänkning av J-punkten ≥ 0,05 mV i V2 och V3 liksom ≥ 0,1 mV i övriga avledningar är typiskt vid ischemi. Patienten kan dock mycket väl ha ett normalt EKG trots en mycket lättutlöst effortangina. ST-T-förändringar förekommer vid flera andra tillstånd. Följande differentialdiagnostiska överväganden bör göras:

Digitalisterapi: Ofta ”hängmatteformad” ST-sänkning.

Fysiologisk ST-sänkning (Junctionsänkning, J-sänkning): Sänkt ST-avgång med uppåtriktat ST-förlopp och mjuk övergång i T.

Hjärtinfarkt: EKG diagnostiken baseras på tre kriterier:

1. Nytillkommen uppåt konvex ST-elevation (mätt vid J-punkten i två intilliggande avledningar); betr män ≥ 0,2 mV i V2 och V3. ≥ 0,1 mV i övriga avledningar. Betr. kvinnor ≥ 0,15 mV i avledning V2 och V3 och ≥ 0,1 mV i övriga avledningar.
2. Patologisk Q-våg 0,04 sek och 25 % av R-vågen; eller patologisk R-progression.
3. T-negativisering. Nytillkomna horisontella eller nedåtsluttande ST- sänkningar i två på varandra följande avledningar; ≥ 0,05 mV och/eller inverterad T-våg i två på varandra följande avledningar ≥ 0,1 mV med prominent R-våg eller R/S> 1.

De två förstnämnda kriterierna avser Q-vågsinfarkten och det sistnämnda non-Q-infarkten (icke ST-höjningsinfarkt). EKG-förändringarna uppträder vid olika faser i infarktförloppet, se fig. 3. Vid fas 1 framträder ST-elevationen tydligt. En patologisk Q-våg utvecklas. I fas 2 normaliseras ST-sträckan. T-vågen inverteras. I fas 3 påbörjas en normalisering av T-vågen och slutligen i fas 4 har ST-T segmentet normaliserats fullständigt och en patologisk Q-våg kvarstår. Observera att endast 40 % av hjärtinfarktpatienterna uppvisar ST-förändringar i akutförloppet!

Fig. 3

Hypokalemi: Ospecifik ST-sänkning med avflackning av T och såväl bredd – som amplitudökning av U.

Hyperkalemi: Förhöjd T-vågsamplitud.

Preexcitation med deltavåg (ingår i WPW-syndromet): De preexciterade slagen har i vissa avledningar markerade ST-T-förändringar, som lätt kan förväxlas med mönstret vid koronarinsufficiens. Leta efter deltavåg.

Skänkelblock: Diskordanta ST-T. Vänstergrenblock i vänsterkammaravledningar och högergrenblock i högerkammaravledningar.

Sympatikotoni: Ospecifik ST-sänkning, flack T och markerad U-våg. Snabb hjärtfrekvens.

Vagotoni: Generellt höga, ofta spetsiga T, ofta långsam pulsfrekvens. Vid vagotoni föreligger snarast en elevation av ST-T segmentet, vilket är viktigt differentialdiagnostiskt i förhållande till akut hjärtinfarkt (se nedan).

Vänsterkammarbelastning/vänsterkammarhypertrofi: Diskordanta ST-T över vänster kammare. Liknandeförändringar ses över höger kammare vid högerkammarbelastning.