Praktisk Medicin 2017 ute nu!

Köp boken PM Praktisk Medicin direkt i vår webshop.

Klicka här för komma till shopen!

PAM (Praktisk Akut Medicin)

pam2014

Köp boken PAM direkt i vår webshop. Nu som ny utgåva.

Klicka här för komma till shopen!

Informationen på denna hemsida vänder sig till läkare och sjukvårdspersonal inom öppenvården. Patienter hänvisas till Doktorn.com

Kapitel > Rörelseorganens sjukdomar > Lymfödem. Lipolymfödem.

Lymfödem. Lipolymfödem.

Definition

Kronisk, progredierande svullnad i vävnaderna beroende på en underfunktion i lymfsystemet.

Orsak: Primärt lymfödem: medfödd anomali av lymfsystemet. Kan förekomma hereditärt; ex Mb Milroy.

Sekundärt lymfödem: uppstår i samband med skador på lymfkärl och/eller lymfknutor (lymfkörtlar) i samband i operationer, trauma samt skadade vävnader i samband med strålning, brännskador, stora sår. Sekundärt lymfödem kan t ex uppstå efter en canceroperation där man avlägsnat lymfknutor, vid cancer pga stas i lymfsystemet liksom vid venös insufficiens där vätskemängden i vävnaderna överstiger lymfsystemets kapacitet.

Symtom

Bestående, tilltagande svullnad som inte går bort vid vila. Omvandling av vätskefylld svullnad till fast vävnad bestående av fettväv och bindväv. Tidiga symptom kan vara tyngdkänsla, värk, stelhet och att smycken och kläder stramar.

Vid tidig upptäckt och tidigt insatt behandling samt information och inlärning av egenbehandling är prognosen god; progressen av lymfödemet avstannar och att lymfödemvolymen minskar. Enligt studier kan upp till 70 % av de som har lymfödem klara sig med terapeutstödd egenbehandling. Vid lättare underfunktion och kunskap om egenbehandling kan vissa patienter klara att bibehålla normal volym i lymfödemområdet utan tillsats av kompression.

Differentialdiagnoser: Unilateral svullnad: Akut ventrombos, Baker cysta, reumatoid artrit, carcinom.

Bilateral svullnad: Värme, inaktivitet, övervikt, hjärtsvikt, kronisk venös insufficiens, njurdysfunktion, leverdysfunktion, hypoproteineami, hypotyreos/myxödem, mediciner (ex v kalciumblockerare, cortisonbehandling), malignitet med åtföljande stas i lilla bäckenet. Filariasis (vanligast i länder som Indien där det krävs att man vadar i vatten i risodlingar).

Utredning

Mätmetoder: De vanligast förkommande metoderna att mäta ett lymfödem är att mäta sidoskillnad mellan frisk och drabbad kroppsdel med:

Måttband: omkretsmätning på bestämda ställen. Ofta med 4 cm mellanrum. Möjlighet att beräkna volym genom matematiska formeln för volymberäkning av cylinder. Förutsätter frisk kroppsdel att jämföra med.

Pletysmografi (mätning i vatten enligt Archimedes princip): Förutsätter att det finns en frisk kroppsdel att jämföra med.

Lymfscintigrafi: Röntgenundersökning av lymftransporthastigheten i nedre extremiteter. Kontrastvätska sprutas in perifert och röntgenbilder tas med vissa tidsintervall.

Stemmers test: Man nyper i vävnad som drabbats av svullnad och mäter tjockleken på hudvecket. Måste tas på samma ställe för att kunna vara en mätare på progressen av lymfödemet.

Perometri: Med laserljus mäts omkretsen på extremiteter på 300 punkter inom 5 sekunder och registreras i ett datorprogram. Lätt att jämföra utveckling av lymfödemet samt behandlingsresultat.

Bioimpedans: Genom att mäta det elektriska motståndet på muskler, vätska och skelett och kan man ta reda på kroppssammansättningen. Används för att upptäcka lymfödem i tidigt stadium innan omkretsmätning visar en förändring.

Tonometri: Ett instrument som mäter densiteten i hud och underliggande vävnad. Visar på vävnadsförtätningar som uppstått av lymfödemet.

Behandling

Lymfterapi (KFÖ – Kombinerad Fysikalisk Ödemterapi) ökar återflödet av vätska från vävnaderna. Behandlingen utgörs av en kombination av följande insatser: djupandningsövningar, manuellt lymfdränage, fysisk aktivitet, kompression samt hudvård. Behandlingens resultat är beroende av tidig diagnos och tidigt insatt behandling samt patientens egna insatser med egenbehandling.

Djupandningsövningar: Andning som expanderar bröstkorgen gynnar genom sitt undertryck expansionen av kärlen i bröstkorgen och därmed återflödet av vätska från perifera delar av kroppen in mot kroppens centrala kärl genom lymfkärl och vener. Ökat vätsketryck i de centrala lymfkärlen i bröstkorgen bidrar till att öka aktiviteten i de muskelsegment i lymfkärlen (lymfangion) som genom sina sammandragningar transporterar lymfvätska från perifera delar av kroppen in mot hjärtat.

Manuellt lymfdränage: En lymfflödesstimulerande massage ämnad att aktivera lymfsystemet. Denna massage kan göras av lymfterapeut men även inläras som egenbehandling. Massagen skiljer sig från klassisk massage genom att det är en hud- och vävnadsförskjutning i lymfans riktning och att varje grepp utövar ett växeltryck i vävnaderna (tryck- och nollfas) som ökar lymfsystemets pulsationer.

Fysisk aktivitet: Rörelseövningar påverkar lymfsystemets lymfangion att arbeta mer effektivt eftersom dessa reagerar på en tryckförändring i vävnaderna. Muskelkontraktioner aktiverar lymfflödet. Lugna rörelseövningar gör att lymfkärlen aktiveras mer än blodcirkulationen- bidrar till att minska vätskemängden i vävnaderna; t ex Qigong, vattengymnastik mm. Vid blodcirkulationsökande fysisk aktivitet bör patienten tänka på att avsluta med lugna rörelser och djupandning samt eventuellt egenbehandling med lymfmassage för att försäkra sig om att inte den ökade blodcirkulationen ökar svullnaden. Fysisk aktivitet ger också förbättrad insulinkänslighet vilket bidrar till att vätskan inte lika lätt omvandlas till fettväv.

Bandagering/kompression: För att konsolidera vätskeutträdet efter behandling samt för att öka magnituden i tryckförändringen i vävnaderna vid rörelseövningarna används kompression. Kompression kan åstadkommas genom bandagering med polstring och kortelastiska lindor eller med en väl avpassad kompressionsstrumpa. Kompression skall alltid ha avtagande tryck uppåt och får inte stasa lymfflödet på någon nivå. Utprovning av kompression bör göras av en välutbildad, specialiserad kompressionsutprovare då en felaktig kompression kan förvärra lymfödemet.

Hudvård: I konceptet Lymfterapi ingår även hudvård. En vanlig komplikation vid lymfödem är Rosfeber. Ett trögt lymfflöde ger ett trögt immunförsvar, dvs godartade bakterier som vanligen tas om hand av immunförsvaret vid ett normalt lymfflöde hinner föröka sig i större omfattning innan immunförsvaret slår till när lymfflödet är stört. En oskadad, elastisk hud minskar risken för Rosfeber. Även småsår bör ses om noggrant hos dem som har lymfödem för att minska belastningen på lymfsystemet.

Övriga behandlingsmetoder:

Pneumatisk kompression: Kompressionspump med tillhörande manschetter att välja mellan beroende på vilken kroppsdel som skall behandlas. Förekommer som byxa, jacka eller enskilda delar för arm eller ben. De senaste och mest effektiva modellerna efterliknar lymfflödesmassage och innehåller ett pre-program som först stimulerar de centrala lymfkärlen innan de perifera delarna aktiveras. Detta för att inte stockningar skall uppstå vid extremitetsroten.

Laserbehandling: Mjukdelslaser med infrarött ljus (904 nm våglängd) används för att stimulera aktiviteten i lymfkärlen samt lösa upp förtätningar i vävnaderna. Laserbehandlingen bör utföras av en terapeut som har god insikt i hur lymfsystemet fungerar. Är i vissa länder godkänd för egenbehandling.

Lymftejpning: Kinesiotejp – en speciell vävtejp används för att stimulera lymfsystemet att öka lymftransporten från ett område med trögt flöde mot ett område med bättre flöde. Tejpningen fungerar bäst när patienten rör sig och rörelsen gör att tejpen lyfter huden växelvis och på så sätt åstadkommer en liknande verkan som manuellt lymfdränage.

Coban 2 systemet: Ett nytt 2-lagers bandageringssystem med bandage som häftar ihop och bildar som en andra hud. Smidigare för patienten att röra sig i och glider inte isär vid rörelseövningar vilket ger minskad risk för stasning när patienten rör sig. Eftersom rörelse är viktig för att öka lymfmotoriken är detta en mycket fördelaktig bandageringstyp.

Liposuction: När volymen av ett lymfödem överstiger 1 liter och det anses lämpligt ur övriga medicinska perspektiv kan ställning tas till liposuction (fettsugning). Liposuction är ett kirurgiskt ingrepp varvid fett- och bindväv som bildats av lymf-ödemsvullnaden sugs bort. Efter liposuction rekommenderas kompression på operationsområdet dag och natt livet ut.

Egenbehandling: För bästa resultat, dvs minskat lidande för patienten samt minimal kostnad för sjukvården, bör patienten lära sig egenbehandling. Denna kunskap kan förmedlas genom ”lymfskola” som patienten bör få möjlighet att genomgå tillsammans med en välutbildad lymfterapeut. 70-80% av de patienter som får tidig diagnos och genomgår lymfskola kan hålla sitt lymfödem i schack med terapeutstödd egenbehandling.

För dig som patient
Läs mer om Lymfödem. Lipolymfödem. på doktorn.com (öppnas i nytt fönster)
Uppdaterad: 2017

Nyhetsbrev

Tack för din anmälan!

Vill du också synas här? Kontakta oss för mer information om hur du annonserar på Sveriges trevligaste informationssida för sjukvården.Kontakta oss för annonsalternativ