Definition
Retinal angiopati som kan leda till mikroaneurysm, exsudation, blödningar, ödem i macula (gula fläcken), kärlproliferationer, glaskroppsblödningar och traktionsbetingad näthinneavlossning.
Symtom
I lindriga fall har patienten inga symtom alls. Om processen fortsätter kan den leda till allt från nedsatt synskärpa till blindhet.
Status
Vid icke-proliferativ diabetesretinopati leder den retinala ischemin till varierande grader av småblödningar, mikroaneurysm, exsudat, avvikande kärl och ibland också ödem i macula. Om det uppstår ödem eller exsudation i retinas centrala delar upplever patienten nedsatt synskärpa. Om processen fortsätter kan den retinala ischemin leda till retinal kärlnybildning – proliferativ retinopati – vilket så småningom kan leda till glaskroppsblödningar, bindvävsproliferation, traktionsavlossning av retina och blindhet.
Behandling
Förebyggande i form av noggrann metabol kontroll samt regelbunden undersökning av ögonbotten genom screeningprogram i samarbete med ögonklinik. Eftersom detta är en vanlig komplikation till diabetes och det är viktigt att i tid gå in med behandling – trots avsaknad av symtom – måste därför alla patienter med diabetes regelbundet screenas avseende ögonbottenförändringar (med de intervaller ögonläkaren anger).
Alla nyupptäckta diabetiker över 10 år remitteras för ögonbottenfoto vid sjukdomsdebut. Beroende på typ av diabetes och fynd bestäms därefter intervall till nästa foto/undersökning. I regel ögonbottenscreenas typ-1 diabetiker vid diagnos om debuten sker efter 10-årsåldern eller vid 10-årsåldern om debuten skett tidigare än så. Därefter vartannat år så länge metabolt välkontrollerade och ingen retinopati finns. Typ 2-diabetiker screenas vid diagnosen, därefter screening vartannat-vart tredje år beroende på metabol kontroll om ingen diabetesretinopati. Tätare kontrollintervall (varje år eller tätare) sätts om retinopati påvisas, riskfaktorer eller dålig metabol kontroll. Vid proliferativ och i vissa fall allvarlig preproliferativ retinopati utförs laserfotokoagulation av icke-centrala delar av retina för att minska ischemin. Vid diabetisk maculopati kan anti-VEGF-behandling (injektionsbehandling i ögat) eller i vissa fall fokal laserbehandling, komma i fråga. Om denna behandling genomförs i tid kan synskadan begränsas eller helt förhindras. Screeningen viktigt men kan vara problem med patientcompliance – att komma till ögonbottenfoto. Om man vid 80 års ålder inte uppvisat någon diabetesretinopati anser man att risken för att utveckla retinopati är miminal, och man bör överväga att avsluta den rutinmässiga screeningen.
