Perifer venkateter, central venkateter och subkutan venport
Definition
Olika hjälpmedel för att nå blodbanan för nutrition, behandling och provtagning.
Perifer venkateter (PVK):
Får handhas av läkare eller sjuksköterska. Välj så kort och tunn kanyl som möjligt, och placera den i största möjliga perifera ven. Aldrig större än 0,8 mm i handens vener. Smal kateterlumen i förhållande till kärlets grovlek ger bättre flödesförhållanden och risken för mekanisk retning av kärl-väggen minskar. Lednära placering ökar komplikationsriskerna. Undvik armvecksvenerna – dessa behövs för provtagning.
Inläggning av PVK ska ske under aseptiska förhållanden. Fixera väl för att minska risken för mekanisk retning av kärlväggen. En PVK bör inspekteras regelbundet, minst en gång var åttonde timma. Rekommendation finns för regelbundet byte var 72:a timma. Individuell bedömning där risk för komplikationer ställs mot eventuellt lidande som PVK-byte kan innebära. Mycket svårstuckna patienter kan ha katetern längre om det ser oretat ut. Förbandet över PVK bör dock bytas. Bedövningssalva kan med fördel användas vid byten.
Det är möjligt att ge fullständig intravenös nutrition via PVK. Följande lösningar kan som regel ges:
Glukos 25-50 mg/ml.
Kabiven PI. (perifer)
Hydreringslösningar såsom NaCl, Ringer Acetat.
Det går att tillsätta vitaminer, mineraler och elektrolyter. Justera dropptakten efter elektrolytinnehåll – aldrig mer än 10 mmol K per timme.
Det är inte lämpligt att ta blodprover genom PVK – stor risk för hemolys och påverkan från givet läkemedel.
Komplikationer:
Extravasal infusion: Svullnad och ömhet, ofta i hela underarmen. Åtgärd: Avlägsna PVK. Lindning. Armen i högläge.
Hematom: Åtgärd: Oftast ingen. Byt infusionsven. Hirudoidsalva kan prövas.
Infektion: Åtgärd: Avlägsna PVK. Odling, ev antibiotika
Smärta i blodkärl: Ofta vid infusion av högosmolära lösningar. Åtgärd: Byt till större ven. Sänk dropptakten. Indikation för CVK eller subkutan venport?
Tromboflebit: Rodnad, ömhet, värmeökning, palpabel kärlsträng, ev. feber. Åtgärd: Avlägsna PVK. Hirudoidsalva. Vid svårare fall kan Innohep ges.
Central venkateter (CVK):
Får hanteras av läkare eller sjuksköterska. Indikationer för CVK är bland annat längre tids behandling med parenteral nutrition eller återkommande tillförsel av kärlretande vätskor eller farmaka, exempelvis cytostatika. Blodprovstagning kan ske via CVK, men utgör inte indikation för CVK. Upprepad blodprovstagning via CVK ökar risken för komplikationer i form av koagelbildning eller infektioner.
Inläggande av CVK är ett operativt ingrepp och ska utföras under sterila förhållanden. Vener som vanligen används är v. jugularis externa, v. jugularis interna eller v. subclavia. Efter inläggning ska röntgen ske för att kontrollera kateterläge samt för att utesluta pneumothorax. Perifert insatta centrala venkatetrar (PICCline) läggs i något av överarmens kärl, v basilica, v brachialis el. v cephalica.
En CVK läggs om med en steril transparent plastfilm som gör det möjligt att upptäcka eventuella infektionstecken. Förbandet byts var femte dag, men bör inspekteras dagligen. Om helt och oskadat behövs inget ytterligare förband vid bad eller dusch. En CVK bör inte sitta längre än en vecka, men i klinisk praxis förekommer betydligt längre tider. En CVK som inte används ska dagligen spolas igenom med 10 ml steril 0,9 % NaCl-lösning. Kontrollera backflödet vid varje manipulation av CVK!
Komplikationer:
CVK ur läge. Åtgärd: Om delvis ur läge, fixera, kontakta anestesiläkare. Om helt ur läge: Tryckförband, planläge, kontakta anestesiläkare.
Luftemboli. Allvarlig komplikation som kan inträffa om CVK:n lämnats öppen eller blivit skadad. Luft sugs in i v. cava superior och förhindrar blodflöde i lilla kretsloppet. Åtgärd: Sänkt huvudända, patienten i vänster sidoläge, aspirera ur CVK:n, ge syrgas, larma, sätt perifer venkateter.
Tromboflebit/-infektion. Åtgärd: Se PVK. Oklar feber hos patient med CVK föranleder ofta dragning av CVK samt odling från kateterspets. Ev. antibiotika innan odlingssvar. Kontakta i första hand den enhet som lagt in CVK, ev. ska första dosen antibiotika ges innan katetern dras.
Trombotisering/ocklusion. Åtgärd: Kontakta anestesiläkare närmaste vardag om infusion inte behöver ges. Ta inte bort katetern, den kan ev. användas som ledare för ny CVK.
Subkutan venport (SVP):
Är ett implanterbart injektionssystem med en injektionsport genom huden till en dosa med ett självslutande membran. Dosan står via en kateter i förbindelse med ett kärl (ofta v. cava superior) och tillåter injektioner, infusioner och blodprovstagning. En viktig fördel med systemet jämfört med PVK/CVK är en minskad infektionsrisk eftersom man undviker kontinuerlig penetration av huden. En nackdel är att patienten utsätts för stick.
Anläggande av SVP är ett operativt ingrepp och ska utföras under sterila förhållanden. Systemet får hanteras av läkare eller sjuksköterska. Indikation för SVP är längre tids behandling med näringslösningar, läkemedel, blodprodukter och andra vätskor. Det självslutande membranet möjliggör 2000 punktioner. Detta under förutsättning att endast specialnål används (t.ex. Grippernål). Injektioner och infusioner sker med aseptisk teknik. Nålen bör avlägsnas efter varje infusion/punktion för att minska risken för infektion. I undantagsfall kan nålen kvarlämnas i upp till tre dygn.
Det går bra att bada eller duscha med SVP utan nål. Om nål finns kan patienten duscha under förutsättning att porten är väl täckt med högpermeabel polyuretanfilm. Om heparinlås ska lägga efter avslutad injektion, infusion eller blodprovstagning eller när systemet är vilande ska lokala anvisningar för detta följas.
Komplikationer:
- Injektionsmotstånd. Åtgärd: Kontrollera att nålen gått genom membranet. Låt patienten ändra kroppsläge. Spola med fysiologisk koksaltlösning.
- Ocklusion. Åtgärd: Streptokinasbehandling. Kontakta narkosläkare.
- Infektion. Åtgärd: Kan ibland hävas med intravenös antibiotikabehandling, men oftast måste systemet plockas bort. Kontakta infektionsläkare. För övrigt, se avsnittet Nutrition i detta kapitel.
Vårdnivå
Anläggning av centrala infarter utförs i allmänhet av anestesiläkare eller motsvarande. Skötsel och användning av dessa infarter kan vara en uppgift för hemsjukvården/ASIH.
Fördjupning
Vårdhandboken, www.vardhandboken.se
Aktuella Mediciner
Heparin: Inj. Heparin.
Lidokain: Kräm EMLA.
Medel för tromboflebit: Kräm Hirudoid. Vid svårare fall kan Innohep ges.