Tibialis posteriorseneinsufficiens. Tibialis posterior syndrom.

Definition

Inflammation/tendinos/partiell ruptur/total ruptur av senan till m tibialis posterior. Är vanligaste orsaken till förvärvad plattfothet hos vuxna.

Orsak

Åldersrelaterad degeneration, plattfothet, fotledsvrickning, annat trauma, överansträngning av m tibialis posterior. Tillståndet vanligt vid reumatoid artrit.

Symtom

Belastningsrelaterad smärta under och bakom mediala malleolen. Svårt att gå i trappor. Obalans under gång. Tilltagande plattfothet.

Status

Ömhet och svullnad under och bakom mediala malleolen; över senan till m. tibialis posterior. Svårt/omöjligt att stå på tå. Abduktionsställning av framfoten (tydligast vid inspektion av patienten bakifrån; affekterade sidan skådas då med fler synliga tår än kontralaterala sidan (”too-many-toes-sign”). Vid stående på tå devierar hälen utåt i valgus ställning (jämför med friska sidan där hälen inverteras/varus). När insufficiensen varat en längre tid kan uttalad plattfothet liksom artros i fotled ha utvecklats. Tibialis posterior – senan adducerar normalt framfoten vid fritt hängande fot.

Differentialdiagnos

Artros i fotled (kan också leda till valgusställning i fotleden).

Utredning

Klinisk diagnos. Patienten kan inte gå på tå. MR, ev. CT eller ultraljud.

Behandling

Vid akut bristning kontaktas ortoped för ställningstagande till operation. I kroniska och successivt utvecklade fall (vanligast) gäller fysioterapeutinitierad träning under minst 6 månader med uppträning av muskler som stabiliserar foten. Belastning till smärtgräns. Stötdämpande inlägg i skor så att anatomiska ställningen av foten i görligaste mån nås. NSAID/Coxib vb. under några veckor. Stötdämpande inlägg är bra men de bör ha ett dynamiskt stöd i det längsgående fotvalvet. Bra också om det finns en pelott som stöttar det främre tvärgående valvet.

I resistenta fall kan gipsning anläggas under 1–2 mån.