Tibialis posteriorseneinsufficiens, tibialis posterior syndrom
Definition
Inflammation/tendinos/partiell ruptur/total ruptur av senan till m tibialis posterior. Är vanligaste orsaken till förvärvad plattfothet hos vuxna.
Orsak
Åldersrelaterad degeneration, plattfothet, fotledsvrickning, annat trauma, överansträngning av m tibialis posterior. Tillståndet vanligt vid reumatoid artrit.
Symtom
Belastningsrelaterad smärta under och bakom mediala malleolen. Svårt att gå i trappor. Obalans under gång. Tilltagande plattfothet.
Status
Ömhet och svullnad under och bakom mediala malleolen; över senan till m. tibialis posterior. Svårt/omöjligt att stå på tå. Abduktionsställning av framfoten (tydligast vid inspektion av patienten bakifrån; affekterade sidan skådas då med fler synliga tår än kontralaterala sidan (”too-many-toes-sign”). Vid stående på tå devierar hälen utåt i valgus ställning (jämför med friska sidan där hälen inverteras/varus). När insufficiensen varat en längre tid kan uttalad plattfothet liksom artros i fotled ha utvecklats. Tibialis posterior – senan adducerar normalt framfoten vid fritt hängande fot.
Differentialdiagnos
Artros i fotled (kan också leda till valgusställning i fotleden).
Utredning
Klinisk diagnos. Patienten kan inte gå på tå. MR, eventuellt CT eller ultraljud.
Behandling
Vid akut bristning kontaktas ortoped för ställningstagande till operation. I kroniska och successivt utvecklade fall (vanligast) gäller fysioterapeutinitierad träning under minst 6 månader med uppträning av muskler som stabiliserar foten. Belastning till smärtgräns. Stötdämpande inlägg i skor så att anatomiska ställningen av foten i görligaste mån nås. NSAID/Coxib vid behov under några veckor. Stötdämpande inlägg är bra men de bör ha ett dynamiskt stöd i det längsgående fotvalvet. Bra också om det finns en pelott som stöttar det främre tvärgående valvet.
I resistenta fall kan gipsning anläggas under 1–2 mån.