Diabetes typ 1
Kort sammanfattning av behandlingsavsnittet:
* Remiss specialistmottagning.
* Insulinbehandling med basal-bolus-regim
* Måltids-/direktverkande insulin initialt 4–8 E x 3 (vid huvudmåltider). Gradvis dosökning.
* Långverkande basinsulin med startdos 6–14 E x1
Definition
Hyperglykemi till följd av bristande insulinproduktion. Typ 1-diabetes kan uppträda i alla åldrar!
Orsak
Successivt minskande insulinproduktion troligen p.g.a. autoimmunt angrepp på betacellerna.
Symtom
Polyuri, polydipsi. Viktnedgång.
Differentialdiagnos
Diabetes mellitus typ 2. MODY (Maturity Onset Diabetes of the Young). Pankreasinsufficiens (genomgångna pankreatiter, pankreastumör m.m.). Hypertyreos. Malign sjukdom med katabolism. Andra tillstånd med polyuri/polydipsi (ex diabetes insipidus).
Faktorer som ska leda till misstanke att typ 1 föreligger:
- Diabetesdebut före 35 års ålder (men kan uppträda i alla åldrar)
- Diabetesdebut hos normalviktig person
- Samtidig förekomst av andra autoimmuna sjukdomar som ex autoimmun thyroideasjukdom, celiaki, vitiligo, perniciös anemi
- Diabetesdebut med allmänpåverkan, kort duration med trötthet, törst, viktnedgång (ofrivillig), ökade urinmängder, dimsyn
- Känd diabetes med ofrivillig viktnedgång i samband med successivt högre blodsockernivåer trots att patienten aktivt försöker korrigera detta genom minskat födointag och ökad motion
- Patient som utvecklar diabetisk ketoacidos
- Insulinbehandlade typ 2-diabetiker med små insulindoser, svängande blodsocker och frekventa hypoglykemier
Utredning
Typ-1 är i första hand en klinisk diagnos. Vid misstanke kan man kontrollera GAD-antikroppar och eventuellt IA2A eller ZnT8-ak. Ca 80 % har antikroppar. Om någon av dessa är förhöjd bedöms patienten ha typ 1 diabetes och bör behandlas med insulin. C-peptid har begränsad differentialdiagnostisk betydelse vid uttalad hyperglykemi och kan inte användas i akutskedet för att fastställa diabetestyp. Däremot kan C-peptid användas efter några års sjukdomsduration för att skilja mellan typ 1 och typ 2 diabetes.
Behandling
Behandling av typ 1 diabetes bör skötas av ett diabetesteam med vana och intresse av typ 1-diabetes. Insulinbehandlingen ställer stora krav på patientutbildning och bygger till stor del på patientens egenvård. Patienten ska ALDRIG sluta ta insulin och bör vara väl förtrogen med tecken på en uppseglande ketoacidos.
Typ 1 diabetes är en insulinbristsjukdom. Insulinbehandling ges för att ersätta och efterlikna endogen insulinproduktion. Målsättning är att minimera symtom av avvikande glukosnivåer på kort sikt och genom att hålla nära normala glukosnivåer minska risk för långtidskomplikationer. Insulinbehovet är oftast mellan 0,5–1 E/kg kroppsvikt och dygn. Doser > 1 E/kg kroppsvikt talar för insulinresistens.
Mål för glukosnivå är generellt 4-6 mmol/L före måltid och upp till 8 mmol/L efter måltider. Hba1c < 52 mmol/mol eftersträvas.
Dessutom används alltmer begreppet Time In Range (TIR) för att utvärdera glukosnivån. Önskvärd nivå är:
- > 70 % av tiden i nivå P-Glukos 4-10 mmol/L
- < 4 % P-Glukos < 4 mmol/L
- < 1% P-Glukos < 3 mmol/L
I praktiken erbjuds alla med typ 1 diabetes glukosmätning med flash glucose monitoring (FGM; Freestyle Libre) eller CGM (kontinuerlig glukosmätning). Detta underlättar avsevärt möjligheterna att övervaka den egna glukosnivån och anpassa för att undvika hypo- resp hyperglykemi. På flera modeller finns möjlighet att ställa in larm för låga- eller höga värden. Eftersom mätning görs subkutant anges glukosnivån med fördröjning ca 15 min jämfört med kapillär glukosnivå.
Behandlingsregim:
Basal-bolus:
Långverkande insulin utgör basaldosen. Kortverkande insulin fördelas initialt till måltid 3 ggr dagligen. Vanligtvis utgör basaldosen ca 50% av totala dygnsdosen.
Starta förslagsvis med direktverkande insulinanalog i dos ca 4-8 E till måltid 3 ggr dagligen. Dessutom ges långverkande insulinanalog med startdos förslagsvis 6-14 E till natten.
Så småningom bör patienten lära sig kolhydraträkning. Måltidsdosen beräknas då utifrån kolhydratinnehåll i måltiden och kan behöva anpassas beroende på aktuellt blodsocker, fysisk aktivitet m.m. Dosen tas vanligen 0-15 minuter före måltiden.
Basaldosen anpassas för att uppnå bra glukosnivå fastande på morgonen och hålla en jämn stabil glukosnivå under natten.
Justeringsdoser:
Ofta behövs en eller flera korrigeringsdoser per dag för att åtgärda hyperglykemi. Oftast sänker 1 E direktverkande insulin blodsockret mellan 2–4 mmol/L på två timmar. Med hjälp av ”100-regeln” kan patienten få ett riktvärde på sin insulinkänslighet och hur stora korrigeringsdoser som behövs.
Kraftigt svängande glukosnivå med omväxlande hypo- och hyperglykemi kan bero på för stora eller för frekventa korrigeringsdoser.
Insulinpump (kontinuerlig subkutan insulininfusion):
Direktverkande insulinanalog ges som subkutan infusion. Basaldosen kan programmeras för olika tider på dygnet. Bolusdoser ges manuellt med pumpen till måltid, oftast baserat på uppskattat kolhydratinnehåll i måltiden.
Pumpbehandling medför ökad flexibilitet vad gäller dosering av insulin och anpassning av insulindos under olika tider på dygnet. Det blir lättare att ta extradoser av insulin vid hyperglykemi eller extra-måltider. Pumpbehandling ställer ökat krav på patienten vad gäller att hantera utrustningen och medför även en ökad risk för ketoacidos eftersom enbart kortverkande insulin används.
Moderna pumpar med ”hybrid-closed-loop” kan genom integrering med CGM-systemet anpassa insulintillförsel för att minska tid med hyper- resp hypoglykemi. Detta är ett mycket bra hjälpmedel för många patienter. Observera dock att det inte är ett helautomatiskt system. Det krävs fortfarande av patienten att ta bolusdoser vid måltid, se till att systemet fungerar och agera vid till exempel oväntad hyperglykemi.
Kost
Kostrekommendationer vid typ 1 diabetes överensstämmer i princip med de Nordiska näringsrekommendationerna med tillägget att man bör undvika eller hålla nere intaget av snabba kolhydrater. Ett reducerat kolhydratintag medger minskade insulindoser och kan ge jämnare blodsockernivå. Regelbundna vanor avseende tidpunkt för måltider underlättar för att hålla jämn blodsockernivå.
Glukagon
Som regel bör patienter med typ 1 diabetes ha tillgång till glukagon för behandling av assistanskrävande hypoglykemi.
Kardiovaskulär riskreduktion
Samma riktlinjer för blodtrycks- och lipidbehandling, screening och behandling av komplikationer som för typ 2.
Riskberäkning: NDR’s riskkalkylator
Fördjupning
Dagens diabetes www.dagensdiabetes.se
Nationella diabetesregistret: www.ndr.nu
Guidelines för typ 1 diabetes ADA och EASD
Patientinformation:
Svenska diabetesförbundet: www.diabetes.se
Aktuella Mediciner
Direktverkande måltidsinsulin (= Kortverkande insulinanaloger)
Inj. Apidra.
Inj. Fiasp.
Inj. Humalog.
Inj Insulin aspart Sanofi
Inj. Insulin lispro Sanofi
Inj. NovoRapid.
Kortverkande insulin (insulin humant)
Inj. Actrapid.
Inj. Humulin Regular.
Medellångverkande insulin (s.k. NPH-insulin)
Inj. Humulin NPH.
Inj. Insulatard.
Långverkande insulin
Inj. Abasaglar.
Inj. Lantus.
Inj. Levemir.
Inj. Toujeo.
Ultralångverkande insulin
Insulin degludek: Inj. Tresiba.
Glukagon
Inj. Glukagon.
Näspulver Baqsimi
Hjälpmedel
Olika landsting har upphandlat olika produkter, och kan ha olika förskrivningssystem.
Förbrukningsprodukter: se www.apoteket.se/vard-foretag/ klicka på
Sortimentlistor och sedan SiL OnlineInsulinpennor
Injektionskanyler
Analysmaterial för blod
Analysmaterial för urin
Blodprovtagare
Lancetter
Insulinpumpar med tillbehör