Vg se avsnittet Anemi i detta kapitel.
Definition:
Mikrocytär, hypokrom blodbild.
Orsak:
Blödning från GI-kanal, urinvägar. Menorragi. Blodgivning. Mb Osler. Graviditet. Nedsatt absorbtion av järn (ex.v. vid celiaki). Järnfattig kost (veganer). Ventrikelresektion. Atrofisk gastrit. Kronisk hemolys.
Symtom:
Pica, glossit, munvikelragader, nagelförändringar. Trötthet, takykardi, dyspne, yrsel, huvudvärk, muskelsvaghet. Melena. Obstipation eller diarré. Menorragi. Bleka slemhinnor.
Diagnos
Anamnes och klinisk bild kompletterad med labprover där MCV <80 fL, MCH < 27 pg/ery, S-Fe lågt (< 9 µmol/L), S-Transferrin högt (> 3,26 g/L), kvoten S-Fe/S-TIBC < 15 %-normal kvot utsluter i praktiken järnbrist. S-Ferritin lågt och Retikulocyter normala/låga (< 20×109/L). Ofta antydd Trombocytos.
Differentialdiagnos:
Thalassemi (MCV < 80 fL och Retikulocyter förhöjda >100×109/L). Anemi sek till inflammation eller infektion (Både S-Fe och S-Transferrin låga värden).
Utredning:
Hb, MCV, MCH, S-Fe, S-Transferrin, SR, CRP, LPK, TPK, Retikulocyter, S-kreatinin, F-Hb x 3–6. Thalassemi diagnostiseras via Hb-elfores.
Vidare utredning för att identifiera blödningskällla beroende på anamnes och symtom måste alltid göras med tex gastroskopi, koloskopi.
Behandling:
Vid järnbristanemi räcker det inte att enbart göra korrigeringar i kosten eller att använda medel av typ Blutsaft. Oftast krävs peroral behandling under 2–3 månader; ex. T Duroferon (Fe2+) 100 mg 2–3 ggr dagl. Dosen tas vid måltid för att minska ev. biverkningar. Behandlingen brukar öka Hb-värdet med 5–7 g/L per vecka. Hb-kontroll 2 och 4 veckor efter behandlingsstart.
Behandlingen skall pågå någon månad efter det att Hb-värdet normaliserats. Vid besvärande biverkningar görs ett uppehåll i behandlingen under några dagar och därefter återupptas behandlingen med en minskad dos eller med ett annat Fe-preparat. Uteblir förväntad Hb-stegring kan orsaken vara bristande compliance, fel diagnos, pågående stora järnförluster, malabsorbtion (ex.v. celiaki). I enstaka tillfällen kan det bli aktuellt att ge järnet intravenöst med dosering enl Fass. Denna behandling ges dock i regel först sedan hematolog konsulterats. Vid järninfusion var vaksam på- och ha beredskap för en ev. akut anafylaktisk reaktion – ovanligt men allvarligt – infusionen ges under övervakning. Patienten skall vara informerad inför infusion för att fortare kunna signalera vid illamående, frossa, klåda, utslag mm. Risken störst under graviditet och för pat. med allergi, immunologiska eller inflammatoriska sjukdomar. Reaktion kan komma även efter att flera tidigare infusioner gått bra. Alltid kvar 30 min. efter intravenöst järnpreparat.
Fördjupning:
Läkartidnngen. Tema järnbrist. 2015/11.
Aktuella Mediciner
Järnpreparat för per oral behandling: T Duroferon. Drp/K Niferex
Järnpreparat för parenteral behandling: Inj./Inf Cosmofer. Inj. Diafer, Inj./Inf. Ferinject. Inj./Inf. Monofer. Inj./Inf. Venofer.