Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

Lagstiftning

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU (1990:52)

Socialtjänstlagen, SoL (2001:453)

Barn och unga har rätt till en trygg uppväxt. Om barn och unga riskerar att utvecklas ogynnsamt har samhället ansvar att se till att de får det skydd och stöd de behöver. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU (1990:52), kompletterar socialtjänstlagen, SoL (2001:453), när frivilliga insatser inte är möjliga.

Tillämpning

För att LVU ska kunna tillämpas behöver tre förutsättningar vara uppfyllda:

• Det ska föreligga ett missförhållande som har anknytning till den unges hemmiljö enligt 2 § LVU (de så kallade miljöfallen) och/eller till den unges eget beteende enligt 3 § LVU (de så kallade beteendefallen).
• Missförhållandet ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
• Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.

Beslut om vård enligt denna lag tas av förvaltningsrätten efter ansökan från socialnämnden. Omedelbart omhändertagande kan ske efter beslut av socialnämndens ordförande enligt §6. Läkarundersökning kan begäras enligt §32 och enligt §43 kan polishandräckning begäras för att få denna undersökning genomförd genom tillträde till den unges hem eller att föra den unge till läkarundersökningen.

Många gånger är det aktuellt med barnpsykologisk/psykiatrisk bedömning.

Skyldighet

Enligt Socialtjänstlagen 2001:453 kapitel 14 §1 har alla som arbetar med barn och ungdom en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om man misstänker eller får vetskap om att ett barn/ ungdom far illa. Det finns en skyldighet att till socialnämnden lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Socialstyrelsen har publikationer med råd kring tillämpningen av LVU. Tex SOSFS 2014:6 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om handläggning av ärenden som gäller barn och unga