Definition
Olika grader av sänkning eller framfall av vagina, urinblåsa, uterus, rektum.
Den genitala prolapsen indelas i fyra stadier. Stadium I: Prolaps mindre än –1cm innanför hymen. Stadium II: Prolaps som når –1cm innanför hymen till +1cm utanför hymen. Stadium III: Prolaps> +1cm utanför hymen (men mindre än totala vaginas längd –2cm). Stadium IV: Totalprolaps (prolaps >/= vaginas totala längd -2cm). Stadieindelningen anges under maximal krystning.
Någon grad av prolaps förkommer hos cirka 50% av kvinnor i medelåldern som fött barn, de flesta har inga besvär.
Orsak
Dåligt fungerande stödjevävnad eller upphängningsapparat. Kan vara nedärvda defekter i bindväv och muskler som håller upp urogenitalorganen. Graviditeter, komplicerade förlossningar, obesitas, långvarig hosta liksom arbete med tunga lyft kan predisponera. Efter menopausen minskar kollagenhalten i bindvävnaden, vilket kan främja uppkomst av prolaps.
Symtom
Prolaps kan utgöras av ett cystocele (urinblåsan buktande i främre vaginalväggen) eller rekto- eller enterocele (rektum eller tarmslyngor buktar i bakre vaginalväggen) och olika grader av uterus descensus. Sistnämnda oftast kombinerad med elongerad cervix, i uttalade fall synlig utanför vulva. Symtomen finns ffa i stående och blir värre vid hosta eller ansträngning. Det vanligaste symtomet är att ”något putar ut”, s.k. globuskänsla. Vid större cystocele klagar kvinnan ofta över miktionssvårigheter; antingen är det svårt att starta miktionen, eller att blåsan töms ofullständigt eller först efter kroppslägesförändring. Pollakisuri, recidiverande UVI. Vid uttalat rektoenterocele kan det bli defekationssvårigheter, det kan till och med vara så att kvinna måste sätta in ett finger i slidan för att hjälpa till med tarmtömningen. Vid uterusprolaps ofta tyngd- och tryckkänsla i genitalregionen, ibland kombinerat med ansträngningsinkontinens. I extrema fall njurinsufficiens p.g.a. sänkning och avstängning av båda uretärerna.
Samlagssmärta förekommer, men vanligare är att kvinnan upplever en nedsatt känsel i samband med omslutande samlag.
Behandling
Omgående symtomlindring fås med prolapsringbehandling. Vissa ”mjuka” ringar kan tas ut och återinsättas av kvinnan själv vid samliv eller under natten. Ringbehandling bör alltid kombineras med östrogen i form av lokalbehandling om atrofiska slemhinnor. Detta för att motverka skavsår av ringen och för att allmänt stärka slemhinnorna. Patienten måste kontrolleras regelbundet – i synnerhet vid besvär såsom obehagskänsla, flytningar, blödningar eller miktionsproblem. Om det inte fungerar med ringen eller om kvinnan inte vill använda ring, skrivs remiss för kirurgisk åtgärd.
Egenvård: Ovesterinvagitorier/-slidkräm eller vagitorie Vagifem/ Vagidonna/Vagirux appliceras i samband med sänggåendet. Efter 2 veckor dagligen räcker det sedan i regel med 2 gånger per vecka. Lokalbehandling i lägre dos i form av vaginalgel Blissel eller vagitorie Estrokad, applicering dagligen i 3 veckor, därefter 2 gånger per vecka. Det går att kombinera prolapsring med östrogenring Oestring.
Viktreduktion om obesitas.
Fördjupning
Svensk förening för obstetrik och gynekologi.
Patientinformation: www.doktorn.com
Aktuella Mediciner
Östrogentillskott lokalt för behandling av slemhinnebesvär
Estradiol: Vaginalinlägg Oestring. Vaginaltabl Vagifem*. Vaginaltabl Vagidonna. Vaginaltablett Vagirux.
Estriol: Vaginalgel Blissel. Vag Estrokad*. Vaginalkräm/Vag Ovesterin*.
*= receptfria
