Psykos: Schizofreni
Definition
Vanligaste psykossjukdomen. Har påtaglig inverkan på tankar, känslor och beteende. Oftast kroniskt förlopp.
Orsak
I det individuella fallet kan man oftast inte förstå vad som orsakat insjuknandet. Man har observerat avvikelser i dopamin- och glutamatsystemen samt atrofi i flera delar av hjärnan. Mycket tydlig hereditär faktor (förekomst bland släktingar till sjuka: enäggstvillingar upp till 80%, förstagradssläktingar 10%, andragradssläktingar 3%, jämfört med befolkningen i stort 0,75%).
Många andra riskfaktorer har beskrivits; infektioner och stress under graviditet, förlossningskomplikationer, migration, cannabisbruk, storstadsmiljö, skalltrauma, hög ålder på fadern, att vara vänsterhänt/ambidextrös mfl.
Symtom
Övergripande symtom är undandragande från familj och vänner, att inte klara av att arbeta eller studera, att inte känna igen sig själv, att få förändrad verklighetsuppfattning, grubblerier, oförklarliga känsloutbrott, sömnproblem. Inte ovanligt att första symtomet på en schizofreni är en depression. Insjuknande kan förekomma under större delen av livet, men vanligast i ungdomen. Män insjuknar i regel tidigare än kvinnor.
DSM-5 definierar diagnosen som: Minst två av följande kriterier, där ett av dem är någon av de tre första och förekommer mesta delen av tiden under en period av minst en månad: Vanföreställningar. Hallucinationer. Desorganiserat tal (dvs. uppluckrade associationer, splittrat tal). Desorganiserat (ändamålslöst) eller katatont (orörligt, stelt, långsamt, ibland hyperaktivt) beteende och rörelsemönster. Negativa symtom (brist på känslor, viljelöshet, utarmat tankeliv, ”tom” mentalt). Individen skall ha drabbats socialt med bristande funktion i familj, arbete, skola etc. under minst sex månader.
Ca 1/3 av alla som insjuknar i schizofreni blir näst intill besvärsfria med medicinering, 1/3 kvarvarande symtom men klart förbättrade med kontinuerlig medicinering, 1/3 har kvar sina symtom. Patienterna har betydande överdödlighet pga somatisk samsjuklighet, missbruk och suicid.
Behandling
Sköts av psykiater. Se avsnittet Psykossjukdom inklusive akut psykos i detta kapitel.
Alla i Sverige godkända läkemedel mot schizofreni verkar genom olika grad av dopamin 2-receptorblockad. Ger ofta bra effekt på positiva symtom (hallucinationer och vanföreställningar) och betydligt sämre på kognitiva och negativa symtom (avflackning, initiatilöshet, apati).
Äldre preparat, så kallade typiska neuroleptika eller first generation antipsychotics (FGA), som haloperidol, perfenazin, flupentixol och zuklopentixol, är effektiva, men dras med extrapyramidala (motoriska) biverkningar.
Nyare antipsykotiska läkemedel (second generation antipsychotics (SGA)/atypiska neuroleptika), ger istället ofta viktuppgång och metabolt syndrom. Tillgängliga i Sverige: klozapin, risperidon, olanzapin, ziprasidon, quetiapin, sertindol, paliperidon, lurasidon, aripiprazol och kariprazin. De sistnämnda är partiella agonister på dopaminreceptorn och används särskilt mot negativa symtom. Klozapin är mest effektivt, men har en riskabel biverkningsprofil.
Depåpreparat som injiceras är ett bra alternativ till peroral behandling vid bristande behandlingsföljsamhet. Vissa av dessa kan man ge så sällan som var tredje månad.
Fördjupning
Patientinformation:
Hjälplinje:
https://hjalplinjen.se/ Eller ring 90390.