Definition
Förvärvad fläckvis förlust av pigmentceller i ytterhuden, som gör de drabbade områdena kritvita. Ibland drabbas även hårfolliklarna. Generaliserad vitiligo – vanligast (1–2 % av alla människor). Debuterar ofta i tonåren.
Orsak
Generaliserad vitiligo – autoimmun sjukdom med cirka 30 % ärftlighet. Associeras med andra autoimmuna sjukdomar som tyreoiditer, Mb Addison, diabetes mellitus typ-1, celiaki, RA, atrofisk gastrit m.fl.
Segmentell vitiligo – orsakad av substanser producerade vid det nervändslut där pigmentbristen uppstår (ej autoimmun eller ärftlig). För båda gäller att stress och psykisk belastning associeras med försämring.
Symtom
Vanligaste lokalisationer: Runt munnen, ögonlock, armhålor, händer, fötter, armbågar, knän samt genitalt. Fläckarnas utbredning ökar ofta sakta under årens lopp men i enstaka fall snabb spridning under månader. Viss repigmentering förekommer.
Segmentell vitiligo: Utvecklar sig inom 3–12 månader och sprider sig vanligtvis inte efter det. Håller sig ofta inom ett dermatom.
Differentialdiagnos
Pityriasis alba (ljusrosa, lätt vitfjällande myntstora ytor i framför allt ansikte, skuldror och överarmar hos barn och tonåringar. Syns mest på sommaren. Kan svida vid irritation). Pityriasis versicolor. Piebaldism; vita fläckar vid födelsen (t.ex. vit hårtofs), beroende på mutation, nedsatt melanocytmigration från crista neuralis.
Behandling
Vanligen ingen. Svårbehandlat. Man kan pröva ljusbehandling, topikalt takrolimus, topikala steroider eller kombinationspreparat med steroider och calcipotriol. Viktigt med solskydd för att ej bränna huden. Dihydroxyaceton i olika beredningar t.ex. ”Brun Utan Sol” kan ge en döljande, ytlig brunfärgning men dåligt skydd mot sol. Kontrollera Fritt T4 och TSH (sjukdomen associerad med tyroideasjukdom).
