Sömnbesvär hos äldre

Se även avsnittet Sömnstörning i kapitlet Psykiatri.

Definition

Nedsatt sömnförmåga avseende insomningstid, vakenhetstillfällen eller sömnduration så att prestationsförmågan dagtid påverkas negativt.

Orsaker

Subjektivt upplevda sömnsvårigheter tilltar med stigande ålder. Äldre tillbringar mer tid i sängen generellt utan att sova jämfört med yngre. Den totala sömntiden minskar med åldern liksom andelen djupsömn, vilket kan göra att man sover mer ytligt och vaknar till lättare. Ofta förekommer kortare sömnpass ”tupplurar” dagtid. Detta är ett helt normalt sömnmönster för den äldre patienten.

Sjukdomar/symtom som kan ge sömnproblem är benkramper, smärta (vid t.ex. artros, artrit, cirkulatorisk insufficiens i nedre extremiteterna, spinal stenos, nattlig angina, cancersmärta m.fl.) känsla av hjärtklappning, depression, nokturi, sömnapné, astma/KOL, Mb Parkinson. Demenssjukdom eller annan organisk hjärnsjukdom/skada ger ofta ett stört sömnmönster.

Läkemedel som kan ge sömnproblem: steroider, betablockerare, diuretika (om given dos ges sent på dagen) ACE-hämmare (OBS hosta), L-dopa, SSRI-preparat, kolinesterashämmare, bensodiazepiner (ffa vid organisk hjärnsjukdom/skada samt vid utsättande) m.fl.

Utredning

Patientens egen berättelse om typ av sömnproblem är central (insomningsproblem? flera uppvaknanden? värk? benkramper? tidigt morgonuppvaknande? oro/ångest?). Sociala förhållanden? Inverkan på daglig funktion? Tupplurar dagtid? Vilka läkemedel? Långa måltidsintervaller och nattfasta som gör att hunger och lågt blodsocker är orsaken? Sömndagbok bör användas för kartläggning av sömnbesvär.

Flera studier har visat ökad sömnmedelsanvändning hos äldre i särskilt boende jämfört med äldre i eget boende. Ökad sjukdomsfrekvens? Sämre sömnmiljö? Ökad tillgänglighet avseende sömnmedel? Viktigt med omvårdnadsanamnes och sömnregistrering för att säkerställa typ av sömnproblem. Är sömnen ett problem för patienten eller för omvårdnadspersonalen nattetid?

Läkemedelsgenomgång.

Behandling

I första hand icke-farmakologiska åtgärder som god sömnmiljö (svalt rum, mörkt, tyst), inte inta uppiggande kaffe/te efter kl. 17, inte dricka för mycket vätska sent, men gärna ett extra kvällsmål, inga tupplurar dagtid, regelbunden exponering för dagsljus, aktivering och fysisk aktivitet dagtid, regelbundenhet när det gäller att vakna och gå till sängs. KBT har god vetenskaplig dokumentation. Eventuellt läkemedelssanering. På särskilt boende för äldre är det viktigt med fokus på omvårdnadsåtgärder och icke-farmakologiska åtgärder så som anpassning av sömnmiljön innan man överväger sömnmediciner.

Effekten av sömnmedel är begränsad. Behandlingen bör vara kortvarig (< 4 veckor) och intermittent. Förklara dessa förutsättningar för patienten vid nyinsättning. Hos äldre som stått på sömnmedel under lång tid kan dosjustering i praktiken vara svår/omöjlig.

Äldre är mer känsliga för sömnmedel (se avsnittet Läkemedelsbehandling av äldre i detta kapitel). Många fallolyckor kan förklaras av medel innehållande bensodiazepiner.

Melatonin är ett bra förstahandsalternativ och kan även vara ett komplement istället för dosökning av annat läkemedel.

Vid insomningssvårigheter bör man i första hand välja medel med kort halveringstid såsom zopiklon (Imovane). Startdosen bör vara låg, gärna en halv tablett. Vid ångest/oro nattetid kan oxazepam (Oxascand) vara ett alternativ. Vid samtidiga depressiva/ångestsymtom kan prövas mirtazapin i den lägre dosen.

Klometiazol (Heminevrin) som är lugnande vid oro kan ibland övervägas hos demenssjuka patienter. Medlet har kort halveringstid, och kan därför ges även på efternatten om patienten vaknar och är orolig. 1-2 tabletter kan också ges som sömnmedel på kvällen. Observera risk för blodtrycksfall.

Propiomazin (Propavan) kan ha effekt hos patienter som har problem med för tidigt uppvaknande – anses dock olämpligt för äldre p.g.a. mycket biverkningar (muntorrhet, hypotoni, yrsel och myrkrypningar) samt pga sin långverkande effekt ger dagtrötthet. Även sederande antihistaminer med antikolinerg verkan ska undvikas till exempel hydroxizin (Atarax) och prometazin (Lergigan).

Vid svåra smärtor så som exempelvis cancersmärta hos patient i terminalt skede har man ofta god hjälp av den sedativa/hypnotiska-, antiemetiska-, klådstillande- och analgetikapotentierande effekten av neuroleptika.

För all behandling med sömnmedel gäller att man bör eftersträva intermittent behandling, samt att regelbundna utsättningsförsök bör göras.

Långtidsbehandling med sömnmedel innebär ofta att den sömngivande effekten successivt avtar samtidigt som farmakainducerad dagtrötthet och yrsel tilltar. Bäst effekt har sömntabletten om den tas intermittent, vid behov.

Se även avsnittet Sömnstörning i kapitlet Psykiatri.

Vårdnivå

Sömnbesvär handläggs normalt via primärvården, vid fynd av specifik orsak kan remiss till berörd specialist övervägas.

Fördjupning

Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och. Sjukdomsbehandling (FYSS). www.fyss.se

SBU. Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. 2010

Aktuella Mediciner

Bensodiazepin: T Oxascand.

Klometiazol: K/Oral lösn. Heminevrin.

Melatonin: T Circadin.

Mirtazapin: T Mirtazapin

Zopiklon: T Imovane. T Zopiklon.