Feber hos äldre

Se även avsnittet Feber. Oklar feber i kapitlet Infektion.

Definition

Förhöjd kroppstemperatur med en högsta dygnstemperatur överstigande 38 grader vid rektal mätning. Hos äldre brukar man dra gränsen något lägre än så.

Orsaker

Infektionssjukdom; bakteriell (ej sällan pneumoni eller UVI) eller viral. Trombos/tromboflebit, tyreotoxikos, kollagenos, sarkoidos, malign sjukdom, ”drug fever” (antibiotika, metyldopa, m.fl.). I livets slut ses ofta febertoppar som en del av allmänt sviktande kroppsfunktioner.

Symtom

Sviktande kognitiv förmåga, förvirring. Fall och ökad ostadighet. Sämre matlust och ökat behov av sömn. Ökad perifer cirkulation, svettningar, okontrollerad muskelaktivitet (frossbrytningar). Observera att hos mycket svårt sjuka eller hjärnskadade patienter kan normala feberreaktioner utebli helt.

Utredning

1. Somatiskt status inklusive mun/tänder, samt grundlig anamnes. Duration? Fokala symtom? Pågående läkemedelsbehandling? Utlandsvistelse? Epidemiologiska samband? Beakta TBC, särskilt hos utrikesfödda/flyktingar, samt hos nedgångna eller svårt sjuka patienter.
2. Infektionsprovtagning. SR och CRP är ofta förhöjda även vid icke-infektiösa tillstånd men ger vägledning. Säkra helst odling (blod, urin, nasopharynx, sputum, sår) före behandling påbörjas.
3. Vid misstanke reumatiska och inflammatoriska sjukdomar TSH, RF, ANA + ANCA (screeningprov för bl.a. vaskulit), elfores, lungröntgen.
4. Malignitetsutredning (Hb, LPK, diff, F-Hb, urinsticka, leverstatus inklusive S-amylas, S-kreatinin som första screening. Lämpligt med mammarpalpation, gynundersökning och prostatapalpation i förekommande fall.

Behandling

Kausal. Försiktighet med antibiotikaanvändning vid oklar kausalitet. En lätt till måttlig förhöjning av kroppstemperaturen hos en i övrigt frisk och pigg individ där utredning utfallit negativt bör utmynna i att avsluta temperaturkontroller och ny kontakt vid tillkomst av andra symtom

Vårdnivå

De flesta utredningar görs inom primärvården. Vid symtom som tyder på allvarligare sjukdom bör patienten remitteras vidare, exempelvis till akutsjukhus eller geriatrik. Vid misstanke om en specifik sjukdom kan alltid frågeremiss skickas till berörd specialist för tips och råd angående fortsatt handläggning.