Hjärtamyloidos, amyloid kardiomyopati
Definition
Extracellulär deponering i hjärtat av amyloida fibriller.
Orsak
Över 95 procent förklaras av lätta immunglobinkedjor (AL-amyloidos) och transtyretin (ATTR-amyloidos). Inlagringsprocessen leder till dysfunktion av hjärtmuskel och även hjärtats konduktionssystem påverkas vilket kan leda till olika typer av arytmier.
AL-amyloidos
Deponering av lätta immunglobuliner p.g.a. plasmacellsdyskrasi t.ex. multipelt myelom, Waldenströms makroglobulinemi eller monoklonal gammopati av oklar signifikans (MGUS). 70-80 procent utvecklar hjärtamyloidos.
ATTR-amyloidos
Instabilitet, felveckning och inlagring av transtyretin som syntetiseras i levern och normalt transporterar tyreoideahormon och retinolbindande protein (vitamin A). Delas in i ärftlig och förvärvad.
Ärftlig ATTR-amyloidos (ATTRv = ATTR-variant) orsakas av varianter i transtyretingenen. Vanligaste variant i Sverige är V50M-mutation även kallad Skelleftesjukan eller familjär amyloidos med polyneuropati. Se särskild behandlingsöversikt : Ärftlig transyretinamyloidos. ATTRv-amyloidos. Skelleftesjukan.
Förvärvad ATTR-amyloidos (ATTRwt = ATTR-vildtyp) är åldersrelaterad, har oklar etiologi och symtombilden domineras av hjärtamyloidos. Vanligaste formen av hjärtamyloidos. Gentest visar normalfynd.
Symtom
Oftast ospecifika och successivt tilltagande symtom över flera år. Trötthet, muskeltrötthet. Träningsintolerans. Kliniska symtom talande för högerkammarsvikt d.v.s. halsvenstas, leverstatus, ascites och underbensödem. Andra vanliga symtom är autonom dysfunktion, ortostatism, bilateralt karpaltunnelsyndrom, perifer neuropati, gastrointestinala symtom.
AL-amyloidos
Snabbare insjuknande med engagemang av flera organsystem framför allt njurengagemang med förhöjt kreatinin och/eller proteinuri. Periorbital purpura. Makroglossi. Hypotyreos.
ATTR-amyloidos
Spontan bicepsruptur, lumbal spinal stenos, ”ocular floaters” dvs. prickar eller fläckar som flyter iväg när personen försöker titta direkt på dem. Karpaltunnelsyndrom. ATTRwt ses främst hos > 65 år.
Utredning
Anamnes: Ärftlighet för polyneuropati/Skelleftesjukan. Karpaltunnelsyndrom. Spontan bicepsruptur. Ögonsymtom. Yrsel vid uppresning. Presynkopé/synkopé. NYHA klass. Spinal stenos. Hjärtklappningar (arytmier). Underbenssvullnad.
Status: Hjärta, bi- eller blåsljud, oregelbundenhet. Ortostatiskt blodtryck. Leverstas, ökad venös täckning över buk, halsvenstas, underbensödem. Styrka, sensibilitet och vibrationssinne nedre extremiteter och händer– polyneuropati?
EKG: Låga QRS eller normala trots förtjockad hjärtmuskelvägg (diskordant med LV-hypertrofi), patologiska Q-vågor, pseudoinfarktmönster med QS-komplex anteriort, dålig R-vågsprogression, förmaksflimmer, AV-block, skänkelblock framför allt LAH eller LBBB, QT-förlängning.
Lab: Blodstatus, natrium, kalium, kreatinin, leverstatus, förhöjt BNP, förhöjt troponin, urinsticka (proteinuri?), albuminkrea-kvot (proteinuri?)
Ekokardiografi: Koncentrisk, ofta symmetrisk vänsterkammarhypertrofi, biatrial dilatation, förtjockning av kammarväggar och AV-klaffar, låg flödes/låg gradient aortastenos, diastolisk dysfunktion, högerkammarpåverkan, global longitudinell strainanalys av vänsterkammare ofta patologisk, ofta sk ”apical sparing”.
Diagnos
Om kliniska fynd talar för hjärtamyloidos är nästa steg att utesluta AL-amyloidos eftersom den har ett snabbare förlopp.
- AL-amyloidos: Serum- och urinelektrofores med immunofixation samt serum kappa/lambda-kvot av fria lätta kedjor. Om M-komponent ses, skickas skyndsamt remiss till hematolog och kardiolog för vidare utredning. Biopsi görs för att säkerställa diagnosen. Biopsi från icke-kardiell vävnad (vanligen benmärgsbiopsi och bukfettsbiopsi, ev njure) i kombination med typiska MR-hjärta fynd är ofta tillräcklig för diagnossättning. Hjärtbiopsi i utvalda fall.
- ATTR-amyloidos: DPD-skintigrafi har hög sensitivitet och specificitet för ATTR-amyloidos vid tydlig fenotyp och om AL-amyloidos har uteslutits. Biopsiverifiering från hjärtmuskel eller icke-kardiell vävnad bör göras i oklara fall.
- ATTRv vs. ATTRwt: Enda sättet att skilja dessa åt är via gensekvensering. Vid påvisad TTR-mutation skickas remiss till neurolog, genetisk vägledning och görs ställningstagande till gentestning av förstagradsläktingar på individuell basis.
MR hjärta kan hjälpa till i diagnostiken men även i differentialdiagnostiskt syfte.
Vanligen är det kardiologer eller internmedicinare som utreder ATTR-amyloidos varför remiss rekommenderas dit vid hjärtamyloidosmisstanke, vid misstanke om AL-amyloidos även remiss till hematolog.
Differentialdiagnoser
Hypertrofisk kardiomyopati. Sarkoidos. Hemokromatos. Vänsterkammarhypertrofi associerat med hypertension. Hjärtsvikt med bevarad EF (HFpEF) av annan genes. Fabrys sjukdom (kromosom X-kopplad inlagringssjukdom).
Behandling
AL-amyloidos. Handläggs av specialist, vanligen hematolog. Daratumumab (human monoklonal anti-CD38 antikropp) i kombination med cyklofosfoamid, bortezomib och dexametason. Kemoterapi (olika kombinationer bortezomib, melfalan, dexametason, cyklofosfamid) och/eller autolog stamcellstransplantation. Flera andra alternativ finns vid terapisvikt.
ATTR-amyloidos. Kardiolog, helst universitetssjukhus. Selektiva stabiliserare av transtyretin (tafamidis och acoramidis) har visat effektivitet vid symptomgivande hjärtsvikt NYHA I-II och minskar både mortalitet och sjukhusinläggningar. Oklart vid NYHA III. Flera olika genterapier, t.ex. vutrisiran (siRNA) och eplontersen (antisens oligoneukloetid) är läkemedel som kan bli aktuella i framtiden. Diflunisal är en annan transtyretinstabiliserare som används vid ATTRv med polyneuropati och även off-label vid hjärtamyloidos. Specifika randomiserade hjärtstudier saknas.
Vid ärftligt ATTRv-amyloidos kan levertransplantation övervägas i utvalda fall eftersom man då eliminerar syntesen av muterad transtyretin.
Hjärtsviktsbehandlingen sköts av kardiolog och baseras på loopdiuretikabehandling och MRA samt arrytmibehandling. Betablockerare, ACE-hämmare, ARB och ARNI tolereras generellt dåligt pga låga slagvolymer, restriktiv fysiologi och/eller autonom dysfunktion. Kalciumblockerare eller digoxin bör i regel undvikas.
Pacemakerimplantation på frikostig basis vid AV-block, oklar synkope eller sjuk sinusknuta. ICD används som sekundärprofylax. CRT kan övervägas på sedvanlig indikation.
Antikoagulantia vid förmaksflimmer rekommenderas oavsett CHA2DS2-VA då tromboembolirisken är förhöjd.
Uppföljning
Handläggs på specialistenhet. Hematolog om AL-amyloidos i samarbete med kardiolog. ATTR-amyloidos följs via kardiologen var 6–12:e mån med njurfunktion, BNP, troponin och långtids-EKG-registrering.
Viktigt att handlägga AL-amyloidos skyndsamt då prognosen är väldigt dålig utan hematologisk behandling.
Fördjupning
Gillmore JD, Judge DP, Cappelli F, Fontana M, Garcia-Pavia P, et al. Efficacy and Safety of Acoramidis in Transthyretin Amyloid Cardiomyopathy. N Engl J Med. 2024 Jan 11;390(2):132-142.
Fontana M, Berk JL, Gillmore JD, Witteles RM, Grogan M, et al. Vutrisiran in Patients with Transthyretin Amyloidosis with Cardiomyopathy. N Engl J Med. 2025 Jan 2;392(1):33-44.
Aktuella mediciner
Daratumumab: Darzalex
Bortezomib: Inj Velcade
Cyklofosfamid: Inf. Sendoxan
Dexametason: T. Dexametason, Inj/Inf Dexametason 4mg/ml
Loopdiuretika: T. Furix, T. Furosemid,
Melfalan: Inf. Melfalan, Inf. Alkeran
Mineralokortikoidreceptorblockerare: T. Spironolakton, T. Eplerenon.
Transtyretinstabiliserare: K. Vyndaqel (tafamidis). T Beyonttra (acoramidis)