Definition
Ökat vävnadstryck inom ett anatomiskt rum, s.k. ”kompartment”, oftast en muskelloge. Tryckökningen innebär en vävnadsischemi med risk för vävnadsskador.
Orsak
Ökad volym inom något kompartment, till följd av färskt trauma/fraktur/kläm-skada med blödning, svullnad, muskelhypertrofi på grund av kraftig fysisk aktivitet eller tryck från utsidan av till exempel cirkulärt gips. Detta leder till minskat blodflöde – ischemi i området. Anatomiska förhållanden, trånga kompartments, predisponerar. Vid kroniskt kompartmentsyndrom dominerar kombinationen av långvarig fysisk aktivitet och anatomiska förhållanden som orsak. Även hypotoni i vävnaden efter medvetslöshet/intoxikationer kan framkalla kompartmentsyndrom.
Symtom
Akut kompartmentsyndrom: Kraftig smärta, ofta i samband med ett trauma. Vanligaste lokalisering: Underbenets muskelloger, mer sällan fotled, underarm eller lår. Vid varje tibiafraktur skall man misstänka detta om smärtan är svår.
Kroniskt kompartmentsyndrom: Uppträder successivt och är ofta mer diffust och svårtolkat.
Status
Akut kompartmentsyndrom: Svår smärta (även morfinresistent) är det viktigaste symtomet och väcker misstanken. Smärta vid passiv rörelse är ett allvarligt tecken och gör att man skall överväga akut operation. Distala pulsar är normala, kompartmenttrycket överstiger i regel inte artärtrycket.
Kroniskt kompartmentsyndrom: Stelhet och spändhet i affekterat kompartment, muskelsvaghet av påverkade muskler.
Differentialdiagnos
Benhinneinflammation. Stressfraktur.
Utredning
Framförallt en klinisk diagnos. Diagnosen kan vara svår att ställa. Tryckmätning i muskeln kan övervägas och då remiss till ortopedklinik. Misstänker man akut kompartmentsyndrom skall patienten akut remitteras till ortopedklinik.
Behandling
Avlägsna eventuella cirkulära gips direkt. Akuta fall remitteras vid misstanke för direkt omhändertagande på sjukhus. Operativ behandling med omedelbart öppnande av aktuell muskelloge (fasciotomi) för att ”släppa på trycket” kan rädda muskulatur och nerver från bestående skador. Kroniska fall kan ev. behandlas med träningskorrektion, inlägg och i sällsynta fall med fasciotomier.
