Akut stressreaktion

Se även avsnittet Posttraumatiskt stressyndrom i detta kapitel.

Definition

Akut stressreaktion uppstår till följd av plötsliga omvälvande händelser, psykiskt trauma med fördröjd eller försvårad anpassning till situationen efter traumat. Leder till fysisk/psykisk belastning. I anslutning till traumat och varar upp till 4 veckor. Det skiljer akut stressreaktion från posttraumatiskt stressyndrom.

Orsaker

Exempelvis anhörigs dödsfall, ekonomisk ruin, make/makas uppdagade otrohet, besked om allvarlig sjukdom etc.

Symtom

Varierande symtom men huvudsakligen ångest- och/eller depressionsbild. Vegetativa symtom (hjärtklappning, illamående, matleda, osv). Fyra typiska och successiva faser:

Chockfas:

Varaktighet någon minut till ett par dygn. Ger en prägel av känslomässig stumhet. Frånvaro av visade känslor är en följd av aktiverade försvarsmekanismer och behöver inte alls spegla behärskning eller inre lugn. Den enda kommunikation som är meningsfull är icke-verbal kommunikation (håll handen, ge något att dricka), samtal bör vänta. Om chockfasen blir utdragen finns risk för självdestruktiva impulser varför man aldrig skickar hem någon i chockfas till ensamhet. Kontakta anhöriga, vänner eller arbetskamrater.

Reaktionsfas:

Präglas av längtan, protest, smärta och depressivitet. Förnekande (en av försvarsmekanismerna) gör att en del personer inte berättar att en viktig livshändelse har inträffat utan endast om sin (sekundära) ångest och/eller sömnproblem varför anamnestisk inventering av livshändelser är ett måste. En del individer stannar kvar i förnekelsefasen, ex.v. efter ett cancerbesked.

Bearbetningsfas:

Innebär en process där krisen/förlusten steg för steg inses. Sorg kan återkomma i vågor och kan misstolkas som depression om anamnesen är bristfällig.

Nyorienteringsfas:

Krisen/förlusten behöver inte längre störa engagemang i andra personer och aktiviteter.

Utredning

Anamnes och om indicerat labprover.

Status (somatisk och psykisk).

Vid längre duration överväg psykiatrisk samsjuklighet. Utred vidare med strukturerade diagnostiska intervjuer via MINI o/e SCID-1, MADRS/HAD. Missbruksanamnes ev AUDIT/DUDIT.

Differentialdiagnoser

Depression. Vissa traumatiska upplevelser kan för vissa specifikt känsliga personer återuppväcka tidigare traumatiska upplevelser vilket medför att den aktuella krisen får en, för utomstående, oproportionerlig valör, så kallad överdeterminerad krisreaktion. Posttraumatiskt stressyndrom. Anpassningsstörning. Utmattningssyndrom. Autismspektrumtillstånd, till följd av nedsatt stresstolerans. Ångest. Sömnstörning. Psykossjukdom. Beroende. Endokrina sjukdomar (hypertyreos, hyperparatyreoidism, nydebuterad diabetes mellitus, feokromocytom), hjärntumör, infektion, anemi, smärttillstånd. Läkemedelsbiverkan.

Behandling

Samtal och empati. Mobilisera patientens nätverk. Minska yttre belastning och stressorer. Viktigt med regelbundna mat- och sömnvanor. Skapa balans mellan vila och aktivitet.

Fysisk aktivitet. FaR. Fysioterapi.

Behandla sömnstörningar, vg se separat avsnitt.

Undvik bensodiazepiner eller dagsedativa överhuvudtaget då dessa riskerar att undertrycka reaktionsfasen.

Information om tillståndets natur och om den goda prognosen, bl.a. för att undvika onödig medikalisering. Långvarig krisreaktion kan utveckla sig till egentlig depression och kräva såväl farmakologisk antidepressiv behandling som psykoterapi. Likadant vid uttalat svåra reaktioner.

Kortare psykoterapeutisk intervention (upp till 10 samtal) – KBT, psykosocialt stöd.

Vid behov farmakologisk behandling:

• Betablockerare – propranolol 10 mg 1×1 vid hjärtklappning
• Propiomazin 25 mg till natten en till två tabletter, eventuellt kort tid med zopiklon för sömn. Underlättar insomning.
• Hydroxizin, alimememazin, prometazin mot ångest, i andra hand bensodiazepiner (oxazepam 5-10 mg) kortare tid.