Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom, BPSD

Definition

Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) är ett samlingsnamn på de sekundära symtom som kan förekomma vid demenssjukdom och innefattar till exempel oro, aggressivitet, nedstämdhet, hallucinationer och vandringsbeteende. Symtomen uppstår eftersom den sjuke får svårt att tolka omgivningen eller förmedla sig.

Orsak

Vid flera demenssjukdomar såsom Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens är fluktuationer i stämningsläget vanligt förekommande liksom rumslig desorientering, konfusion och fobier/vanföreställningar – de senare ofta av paranoid karaktär.

Symtom

Ängslan/oro, aggressivitet (verbal och/eller fysisk), nedstämdhet, hallucinationer, vanföreställningar, förändrad dygnsrytm, rastlöshet, plockighet, kontaktsökande, ropbeteende mm.

Differentialdiagnoser

Akut konfusion. Även en demenssjuk patient kan drabbas av konfusion i samband med sjukdom (urinretention, UVI, fraktur/smärta, obstipation, feber m.m.), läkemedelsbehandling/ läkemedelsbiverkan eller förflyttning från välkända miljöer. Se avsnittet Konfusion hos äldre i detta kapitel.

Utredning

Snabb bedömning och handläggning med uteslutande av somatisk liksom farmakologisk orsak. Begynnande oro som led i demenssjukdom kan snabbt försämras. Observera att de läkemedel som används vid mild/måttlig Alzheimer kan ge biverkningar som hallucinationer, agitation och aggressivitet. Läkemedelsgenomgång är lämpligt.

Behandling

Om möjligt kausal, dvs behandla orsaken. I övrigt symtomatisk behandling, i första hand med icke-farmakologiska metoder såsom god omvårdnad, trygghet, närhet till van personal eller närstående, utevistelse, fysisk aktivitet, lugn ljudmiljö, kroppskontakt m.m. Dessa åtgärder ger ofta god effekt.

Bensodiazepiner bör man generellt vara återhållsam med vid organisk hjärnskada såsom demenssjukdom, men kan ändå behövas temporärt i form av oxazepam (Oxascand) 5–10 mg x1–3. Ompröva kontinuerligt och gör försök till dossänkning/seponering.

Vid agitation/aggressivitet hos Alzheimersjuk patient kan memantin provas. Effekten kan dröja många veckor varför man inte bör sätta ut behandlingen för snabbt. Behandlingen inleds med ett upptrappningsschema, vid ev. biverkan kan man återgå till närmast lägre dos om effekt ses.

Vid mer långvarig ångest/oro/irritabilitet kan ett SSRI-preparat provas med uppföljning efter ca 3 veckor. I första hand rekommenderas escitalopram eller sertralin. Se kapitlet om ångest/oro.

Vid agitationstillstånd/förvirring kan klometiazol (Heminevrin) 1 kaps á 300 mg (alt. 5 ml oral lösning) provas x 1-3. Om problemet är störd nattsömn kan 2 kapslar (10 ml) ges till kvällen.

Vid uttalad agitation eller aggressivitet kan ett neuroleptikum vara indicerat. Man bör då välja ett preparat med endast mild antikolinerg effekt då antikolinergika kan förstärka konfusionsbilden. Doseringen bör hållas mycket låg då patienter med organisk hjärnskada ofta är ytterligt biverkningskänsliga. Uppföljning efter 1–2 veckor. Ex på preparat: risperidon 0,25–1,5 mg/dygn – starta alltid med en lägre dos (0,25-0,5 mg) vilket ofta visar sig vara tillräckligt.

Neuroleptika i sig har visat sig innebära högre risk för sjuklighet och dödlighet från fall och cerebrovaskulära händelser hos den äldre patienten – korta behandlingstider eftersträvas. Neuroleptika ska ej användas vid Lewy body-demens.

Observera att det faktum att patientens akuta psykiska symtomatologi avklingar är inte skäl att avstå från vidare diagnostik avseende eventuell bakomliggande somatik!

Vårdnivå

BPSD-symtom och dess eventuella somatiska orsaker handläggs med fördel via hemsjukvård/primärvård. Akut konfusion kan behöva handläggas på sjukhus.

Aktuella Mediciner

Klometiazol: Oral lösn./K Heminevrin.

Memantin: T Memantin. T Ebixa m.fl

Oxazepam: T Oxascand. T Delipam.

Escitalopram: T Escitalopram. T Cipralex

Sertralin: T Sertralin. T Zoloft. T Oralin.

Neuroleptika

Risperidon: Inj./Oral lösn./T Risperdal. Inj./Oral lösn./T  Risperidon.