Rättsintyg

Lagstiftning

SoSFS 2005:29 Socialstyrelsens föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m.

Lag 2005:225 om rättsintyg i anledning av brott, med uppdatering SFS 2019:918

Läkare knutna till Rättsmedicinalverket undersöker och bedömer skador i syfte att utfärda rättsintyg för målsägande (brottsoffer) och misstänkta gärningspersoner, det vill säga både för personer som eventuellt utsatts för brott respektive kan ha begått brott. Ett rättsintyg kan besvara frågor om hur och när en skada har uppkommit och om skadans allvarlighet.

Om det finns särskilda skäl kan rättsintyg inhämtas från annan läkare med tillräcklig kompetens.

Skyldighet

Läkare och tandläkare inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården har en skyldighet att utföra undersökningar om Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten begär det. Det handlar om att undersöka en målsägande med dennes samtycke eller kroppsbesiktiga en misstänkt gärningsperson, samt att ge utlåtanden över dessa. Denna skyldighet framgår av 6 kap. 9 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

Samtycke

Målsäganden måste samtycka till att ett rättsintyg utfärdas, men det finns undantag om rättsintyget baseras enbart på handlingar. Undantagen är kopplade till brottsrubricering och till den påföljd som det misstänkta brottet kan ge. En kroppslig undersökning av målsäganden kräver samtycke.

Undersökning

Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten kan fatta ett beslut om att kroppsbesiktiga en misstänkt gärningsperson enligt 28 kap. rättegångsbalken. En kroppsbesiktning är en tvångsåtgärd som innebär undersökning av kroppens yttre och inre, samt provtagning från kroppen för undersökning.

Om personen som rättsintyget avser har genomgått en kroppsbesiktning eller om annan undersökning än kroppsbesiktning har ägt rum och personen är misstänkt för en viss typ av brott, kan rättsintyget utfärdas utan dennes samtycke.

Rättsintyget skall vara objektivt och enbart dokumentera synliga skador. Man ska inte t.ex beskriva sjukhistoria, psykiskt mående eller ta upp skuldfrågan.

Vad som sägs under undersökningen för rättsintyg går inte under tystnadsplikt mot uppdragsgivaren. Vid kroppsundersökning är det lämpligt att ha vittne närvarande. Viktigt med god belysning och kamera till hands. Glöm inte att det kan ta flera timmar efter ett trauma tills blåmärken visar sig.

Även om man inte själv kommer att skriva rättsintyget är det viktigt att man dikterar så att en kollega utifrån diktatet kan författa ett rättsintyg.

Kom ihåg att inte använda medicinska facktermer i intyget.

Innehåll

I den första delen av intyget den ”administrativa delen” anges:

• Vem som begärt undersökningen.
• Plats, datum och klockslag för undersökningen.
• Identitetskontroll av den undersökte.
• Eventuellt vittne vid undersökningen.
• Vem som utför undersökningen.
• Eventuella notat om man tagit del av andra handlingar (t.ex. polisrapport, journalhandlingar).

Det finns tillfällen när ett brottsoffer av olika skäl vill hemlighålla sin identitet, man kan i dessa fall kontrollera identiteten, ange person XX och hänvisa till polisens s.k. K-nummer (diarienummer på polisrapporten).

Andra delen innehåller bakgrunden till en händelse, förlopp, tider m.m., ev. med hänvisning till polisrapport (om den finns med). Kortfattad beskrivning. Denna information ligger sedan till grund för bedömningen om skadornas uppkomstsätt och tidsangivelse stämmer med undersökningsfynden.

Tredje delen av intyget, ”undersökningsdelen”, är en beskrivning (inte diagnossättning) av de fynd man gjort vid undersökningen. Beskrivningen görs på svenska och varje skada numreras (dessa hänvisar man sedan till i utlåtandet). Man dokumenterar också avsaknad av fynd på resp. kroppsdel för att inte tvistemål/ifrågasättande ska uppkomma senare. För att underlätta; sätt gärna underrubriker som huvud, hals, rygg o.s.v.

Vid varje skada beskrivs:

• Kroppsdel (höger och vänster).
• Utseende (färgton, form, avgränsning, blodförekomst etc).
• Storlek (mät längd och bredd, använd alltid cm. Ange riktning av skadan).
• Form och kanter på sår
• Exakt läge i förhållande till anatomiska punkter t.ex. armbåge eller linjer.
• Normalt sett undersöks hela kroppen. Kroppsdelar som ej undersöks skall anges.

Det underlättar om man dikterar samtidigt som man undersöker.

Den fjärde delen av intyget utgörs av utlåtandet som innebär en bedömning och diagnossättning av skadorna, med tanke på den information man fått om uppkomstsätt och tidsförlopp.

Som exempel:

–   NN har uppvisat hematom på höger arm (nr 3) och vänster ben (nr 7) – siffror enligt beskrivningen vid undersökningen.

–   skadorna kan ha (kan väl/kan möjligen/kan inte) ha uppkommit vid den angivna tiden. Obs! det kan finnas både gamla och färska skador.

–   ställningstagande till om de olika skadorna kan ha uppkommit på det angivna sättet (väl kan/kan/möjligen kan/kan inte). Vilken typ av våld har orsakat skadan? (vasst-trubbigt) Ev. föremål som kan ha använts?

–   allvarlighetsgraden:

Tre grader: lindriga, ej lindriga men ej heller livshotande, och livshotande. Sistnämnda om personen skulle avlidit om han/hon inte kommit under behandling. Eventuella framtida fysiska men kan kommenteras.

Gynekologiska undersökningar bör utföras av gynekolog, inget hindrar att två läkare tillsammans skriver ett rättsintyg.

Vid tandskador tandläkarbedömning.

Om ett rättsintyg grundas på journalanteckningar så skall detta klart anges i intyget.

Provtagning av urin, saliv, avföring, sekret liksom blod, hud, hår och utandningsprov får göras vid undersökningen. Alla prov som tagits ska stå med i intyget.

Läkaren kan bli kallad till domstol för förhör angående sitt rättsintyg, s.k. domstolssakkunnig.

Vid problem konsulteras närmaste rättsmedicinenhet för råd. Om det är ett komplicerat fall konsulteras rättsmedicin också för undersökning.