Syfilis. Lues.

Ända sedan 1800-talet har någon form av lagstiftning mot smittsamma sjukdomar existerat i delar av världen. Huvudsyftet med smittskyddslagen är att skydda ännu osmittade individer. Den dikterar regler och krav för den smittade för att undvika att hen för sjukdomen vidare. Den innefattar sjukdomar som anses för allmänfarliga för att det ska vara upp till den smittade att själv hantera, men samtidigt är det en balansgång där individens integritet måste tas i beaktning.

Ett stort antal av de sjukdomar som smittskyddslagen reglerar är så kallade anmälningspliktiga och däribland är flera allmänfarliga.

De anmälningspliktiga sjukdomarna ska anmälas av den diagnostiserande läkaren till regionen där hen är verksam samt till Folkhälsomyndigheten. Anmälan ska innehålla patientuppgifter, sjukdom, sannolik smittväg och smittkälla samt tillfälle och vilka smittskyddsåtgärder som har vidtagits. Även de mikrobiologiska laboratorierna som diagnostiserar patogenen ska göra en anmälan till regional smittskyddsläkare och Folkhälsomyndigheten. Dubbelrapporteringen är till för att öka täckningen av anmälningarna.

Anledning till rapporteringen är att epidemiologiska utbrott snabbt ska kunna upptäckas och det är viktigare att anmälningarna skickas in snabbt, än att läkaren inväntar eventuell mikrobiologisk bekräftelse.

Rättigheter och skyldigheter hos:

Patienten

Patienten har rätt till empatiskt och fördomsfritt bemötande, information om sjukdomen och ibland kostnadsfri undersökning och behandling. Till skyldigheterna hör att vid misstanke på smitta av allmänfarlig sjukdom uppsöka läkare, följa från läkaren givna förhållningsregler, att uppge de personer som kan vara smittade.

Patienten har rätt att överklaga förhållningsregler som den tycker är omotiverade hos smittskyddsläkaren. Patienten har rätt till stödperson vid eventuell tvångsisolering.

Behandlande läkaren

Vid misstanke om att patient har en allmänfarlig sjukdom har läkaren skyldighet att fastställa diagnos. Alltså är det felaktigt att behandla på misstanke utan att första ta prov, t.ex. vid misstanke om gonorré. Läkaren ska också ge förhållningsregler till patienten så att den inte kan smitta någon annan, vilket ska göras innan diagnosen är säkerställd, se smittskyddsblad nedan. Förhållningsreglerna får inte avse vad som helst i livsföringen. En del av det som får inbegripas är: arbete, skolgång, förbud mot att donera blod, skyldighet att informera vårdgivare, skyldighet att informera sexualpartner och ha ett beteende med sexuella kontakter som minimerar risken för smittspridning, hålla hygienrutiner och att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare.

Vidare har läkaren eller annan hälso- sjukvårdspersonal med särskild kompetens skyldighet att se till att andra personer som kan vara smittade av samma sjukdom blir undersökta. Om patienten misstänkts bryta mot förhållningsregler och inte går att tala till rätta ska detta anmälas till smittskyddsläkaren. Om patienten eller potentiellt smittade kontakter trots information och uppmaning vägrar låta sig undersökas ska detta anmälas till smittskyddsläkaren.

Smittskyddsläkaren

Varje region har en smittskyddsläkare. Den har ett övergripande ansvar för den förebyggande verksamheten av smittsamma sjukdomar i regionen och kan behöva utöva myndighetsuppgifter enligt smittskyddslagen. Efter anmälan enligt ovan ska smittskyddsläkaren se till att potentiell smittbärare söker vård för provtagning och behandling. Det kan göras med hjälp av en blankett. Om patienten efter denna uppmaning söker läkare, ska denne läkare returnera blanketten omgående till smittskyddsläkaren, så att den inte hinner göra vidare åtgärder. Det kan också innebära personligt samtal med patienten.

Om det går så långt att åtgärder likt ovan inte hjälper kan smittskyddsläkaren begära biträde av polisen för bland annat undersökning eller föra eller återföra till isolering. Isolering är ovanligt men kan krävas om en individ inte underkastar sig åtgärder för att hindra smittspridning. Om detta beslutas i Förvaltningsrätten.

Syfilis är både anmälningspliktig, smittspårningspliktig och allmänfarlig.

Fördjupning

Lista på anmälningspliktiga sjukdomar: folkhalsomyndigheten.se

Smittskyddsblad från smittskyddsläkarföreningen

Anmälan Sminet

Källor:

• Bok: Sten I. Infektionsmedicin, epidemiologi, klinik, terapi. 5:e upplag. Säve Förlag; 2011.
• Smittskyddslagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/smittskyddslag-2004168_sfs-2004-168#K6

Författare:

Sofia Åkerlund

Leg. Läkare och chefredaktör