Mikroskopisk kolit
Definition
Mikroskopisk kolit är en kronisk inflammatorisk sjukdom i kolon som karakteriseras av vattnig, och vanligen oblodig diarré. Vid koloskopi inspekteras slemhinnan makroskopiskt normal men med karakteristiska histopatologiska förändringar.
Sjukdomen delas in i kollagen kolit och lymfocytär kolit. Vid kollagen kolit ses ett förtjockat subepitelialt kollagenband ≥10 µm tillsammans med inflammation i lamina propria. Vid lymfocytär kolit ses ≥20 intraepiteliala lymfocyter per 100 ytepitelceller och inflammatoriskt infiltrat i lamina propria, utan signifikant förtjockning av kollagenbandet. Inkompletta former förekommer.
Orsak
Etiologin är inte fastställd och sannolikt multifaktoriell med genetisk predisposition, immunologisk dysreglering och luminala/miljömässiga faktorer. Sjukdomen förekommer framför allt hos medelålders och äldre, och är vanligare hos kvinnor. Samsjuklighet med andra immunmedierade sjukdomar, särskilt celiaki och autoimmun tyreoideasjukdom, förekommer.
NSAID, PPI och SSRI har associerats med mikroskopisk kolit, men kausalt samband är inte säkert fastställt. Vid tydligt tidsmässigt samband mellan läkemedelsinsättning och diarrédebut bör utsättning eller preparatbyte övervägas. Läkemedel som patienten sedan länge tolererat bör inte rutinmässigt sättas ut enbart på grund av diagnosen.
Symtom
Typiskt förekommer kronisk eller intermittent vattnig, oblodig diarré. Fekal urgency, nattliga tarmtömningar och fekal inkontinens är vanligt. Buksmärta, uppblåsthet, trötthet och viktnedgång kan förekomma. Blodig diarré är atypiskt och bör föranleda bedömning av annan eller samtidig sjukdom.
Diagnos
Diagnosen ställs histopatologiskt genom biopsier från kolon. Kolonslemhinnan är vanligen makroskopiskt normal vid koloskopi, och avsaknad av endoskopiska inflammationsfynd utesluter därför inte mikroskopisk kolit.
Klinisk respons och remission bedöms utifrån symtom. Kontrollkoloskopi eller upprepade biopsier behövs inte rutinmässigt för att dokumentera histologisk remission.
Differentialdiagnoser
IBS-D/funktionell diarré, celiaki, gallsaltsdiarré, infektiös gastroenterit inklusive Clostridioides difficile, ulcerös kolit/Crohns sjukdom, läkemedelsorsakad diarré, laktosintolerans och annan malabsorption samt malignitet beroende på klinisk bild.
Utredning
Anamnesen bör omfatta diarréns debut, duration, frekvens och karaktär, nattliga symtom, inkontinens, viktnedgång, läkemedel samt samsjuklighet.
Basal provtagning anpassas efter kliniken och kan innefatta blodstatus, CRP, elektrolyter, kreatinin och albumin. Celiakiserologi rekommenderas. Fecesdiagnostik för infektion utförs efter klinisk och epidemiologisk misstanke. Utredning för gallsaltsdiarré ingår inte rutinmässigt men bör övervägas vid utebliven effekt av budesonid eller klinisk misstanke.
F-kalprotektin är oftast normalt eller lätt förhöjt och kan inte användas för att utesluta eller följa mikroskopisk kolit. Diagnostiken utgörs av koloskopi med biopsier.
Behandling
Förstahandsbehandling vid aktiv symtomgivande mikroskopisk kolit är peroralt budesonid 9 mg en gång dagligen. Behandling ges vanligen under 8 veckor innefattande nedtrappning under de sista två veckorna. Behandlingssvaret är vanligen snabbt och majoriteten uppnår klinisk remission. Recidiv efter utsättning är vanligt förekommande och behandlas vanligen med en ny budesonidkur.
Vid lindriga symtom kan loperamid användas vid behov. Potentiellt utlösande läkemedel bör omprövas när ett rimligt tidsmässigt samband med diarrédebut föreligger.
Vid upprepade recidiv eller kroniskt aktiv sjukdom kan underhållsbehandling med budesonid användas. Lägsta effektiva dos eftersträvas, vanligen 3–6 mg/dygn, och behovet av fortsatt behandling omprövas regelbundet. Utsättningsförsök kan göras årligen. Vid långvarig budesonidbehandling bör risk för glukokortikoidbiverkningar beaktas. Osteoporosrisk, behov av kalcium/D-vitamin och bentäthetsmätning bedöms individuellt, särskilt vid ytterligare riskfaktorer. Diabetes kan försämras av behandlingen.
Vid samtidig eller misstänkt gallsaltsdiarré kan gallsaltsbindare, exempelvis kolestyramin, prövas. Mesalazin, probiotika, antibiotika och systemiska kortikosteroider såsom prednisolon rekommenderas inte rutinmässigt vid mikroskopisk kolit.
Vid utebliven effekt av budesonid bör diagnosen och läkemedelsföljsamheten omvärderas och bland annat celiaki, gallsaltsdiarré och annan orsak till kronisk diarré övervägas. Patienter med behandlingsrefraktär sjukdom, behov av >6 mg budesonid dagligen för symtomkontroll eller svårighet att avsluta underhållsbehandling bör bedömas av gastroenterolog. I selekterade refraktära fall kan tiopurin, anti-TNF eller vedolizumab bli aktuellt.
Prognos
Prognosen är god men sjukdomsförloppet varierar och recidiv efter avslutad budesonidbehandling är vanligt. Långvarig behandling med lågdos budesonid är ofta effektiv och förefaller ha god säkerhetsprofil. Mikroskopisk kolit är inte associerad med ökad risk för kolorektalcancer eller kolorektala adenom och motiverar därför inte koloskopiskt surveillanceprogram (utöver ordinarie kolorektalcancerscreening).
Fördjupning
Nationell riktlinje för endoskopisk vävnadsprovtagning. Svensk Gastroenterologisk Förening, 2025.
Skräddarsytt nyhetsbrev 
Säker och snabb ingång till medlemssidorna 