Blåsdermatoser: Pemfigoid
Bakgrund
Autoimmun, subepidermal blåsdermatos.
Orsak
Utveckling av antikroppar mot hudens basalmembran. Oftast spontant, men kan utlösas av läkemedel. Graviditetspemfigoid är en specialvariant.
Symtom
Vanligaste autoimmuna blåsdermatosen. Oftast hos äldre. Stora blåsor på rodnad hud. Kan börja som ett lokaliserat erytem eller kliande urtikariella plack som gradvis blir mer ödematösa och utbredda. Innan blåsorna uppträder kan utslagen te sig som urtikaria/eksem. Oftast på extremiteter och bål. Blåsorna vanligen 1–7 cm stora, sitter isolerat eller i grupper. Vanligen relativt fasta i konsistensen.
Rupturerade blåsor efterlämnar röd eroderad yta som läker relativt snabbt. Blåsexsudatet är vanligen serös, klar vätska, ibland blodfärgat. Om slemhinneengagemang är detta vanligen begränsat till munnen med erosioner. Måttlig till svår klåda. Sjukdomen går ofta med leukocytos. Ovanligt med feber och allmänpåverkan.
Foto: Ⓒ Anders Hallén, hudläkare
Utredning
Typisk histologi och IF (IgG, C3 längs basalmembranet). Cirka 70 procent positiv serologi (antikroppar mot hudens basalmembran). Överväg läkemedelsreaktion.
Differentialdiagnoser: Pemfigus (saknar vanligen klåda, har oftast större, slappa, lättrupturerade blåsor). Andra blåsdermatoser. Läkemedelsreaktioner. Bullös impetigo. Bullösa myggbett.
Behandling
Skall skötas av dermatolog. Lokala potenta steroider i lindrigare fall. Ev. infektionsprofylax. Vid svårare fall steroider per os. ev kombinerat med annan immunsuppression.
Skräddarsytt nyhetsbrev 
Säker och snabb ingång till medlemssidorna 