Hypomani

Se även avsnitten Bipolär sjukdom, Mani, Cyklotymi i detta kapitel.

Definition

Ihållande förhöjt stämningsläge eller irritabilitet, dock inte till graden av mani. Patienten har ofta sjukdomsinsikt. Upprepade episoder av hypomani räknas till bipolär sjukdom.

Orsak

Ofta som del i bipolär sjukdom. Sömnbrist. Psykiskt trauma. Antidepressiv behandling. Farmaka (steroider, levodopa). Drogmissbruk (alkohol, amfetamin, bensodiazepin m.fl.). Somatisk sjukdom (ex.v. hypertyreos).

Symtom

Ett under minst fyra dagar ihållande förhöjt stämningsläge eller irritabilitet. Förhöjda stämningsläget kan göra individen mer kreativ, aktivare, kritiklös. Individen tycker egna arbetsprestationerna är utmärkta. Ev utsvävningar ekonomiskt, sexuellt mm. Hypomanin kan föregå såväl manisk som depressiv fas vid bipolär sjukdom.

Bilden skall vara klart avvikande från personens normala stämningsläge och funktionsförändringen skall vara iakttagbar från omgivningen. Störningen skall inte vara så allvarlig att den orsakar funktionsnedsättning i arbetsliv, socialt etc. eller motivera sjukhusvård. Psykotiska symtom får inte förekomma.

Minst tre av nedanstående symtom skall dessutom finnas (fyra om enbart stämningslägesförändringen består i irritabilitet):

* Förhöjd självkänsla eller irritabilitet.

* Minskat behov av sömn (utvilad efter tre timmar).

* Mer pratsam än vanligt.

* Upplevelse av snabba tankar, visar snabba associationer.

* Lättdistraherad.

* Ökad och målinriktad aktivitet (intensivt engagerad beträffande arbete, skola, socialt eller sexuellt) eller psykomotorisk agitation/irritabilitet.

* Lustbetonade aktiviteter med sannolikt obehagliga konsekvenser (ökad libido och potens med omdömeslösa sexuella aktiviteter, stora penninginvesteringar i omdömeslösa projekt, intensivt shoppande, föga nogräknade sociala kontakter etc.). Hypomani uppvisar ett spektrum mellan svår sjukdom och normalitet.

Differentialdiagnos

Bipolär sjukdom. Mani. Frontallobsdemens. Hypertymt temperament. Drogmissbruk. Hypertyreos. Paraneoplastiskt syndrom. Serotonergt syndrom. Sömnstörning.

Utredning

Utredning: Ev. via psykiater.

Anamnes: hereditet, debutålder, förlopp, episoder, tidigare medicinering och reaktioner på detta. Annan psykiatrisk sjukdom, somatisk sjukdom, sociala förhållanden, missbruk.

Anamnesen bör kombineras med strukturerad diagnostik via tex MINI eller SCID. Dessutom finns flera instrument att tillgå tex screening för bipolaritet – MDQ, skattningsskala för svårighetsgrad av mani – YMRS, depressivitet – MADRS, kartläggning av alkohol/drogmissbruk – AUDIT/DUDIT.

Somatiskt status för att finna somatisk sjukdom. Riktade labprover tex blodstatus, elektrolyter, kreatinin, T4, TSH, leverprover. EKG. Bilddiagnostik om anamnes och status talar för nytta med detta.

Behandling

I flesta fall ingen behandling. Vid behov stämningsstabiliserare via psykiater. Se avsnittet Bipolär sjukdom.