Sårinfektion

Definition

Sår som uppvisar inflammationstecken på grund av bakterieinvasion med rodnad, svullnad, värmeökning och ökad sekretion (serös, purulent, ibland illaluktande). Eventuellt värk.

Orsak

Bakterieinvasion i vävnaden. Infektioner i ytliga sår: Vanligen av Staphylococcus aureus och/eller Streptococcus pyogenes grupp A men även grupp C eller G. Djupa sårinfektioner: S. aureus och/eller streptokocker, men även blandflora med gramnegativa bakterier såsom Echeria coli, Pseudomonas spp samt anaeroba bakterier. Ovanliga bakterier är Clostridium tetani (stelkramp), clostridium perfringens (gasbrand) och vibrio cholera (se badsårsfeber).

Symtom

Vid ytliga infektioner: Rodnad, svullnad, värmeökning, ökad serös eller purulent sekretion. Ev. värk. Patienten är inte allmänpåverkad och har vanligen inte feber. Vid djupa infektioner ses allmänpåverkan, feber och ibland septikemi. Vid infektioner i mjukdelar och/eller skelett, kan ses abscesser, gangrän och nekrotiserande fasciit, tendovaginit (hos t.ex. diabetiker).

Utredning

Bakterieodling; provet skall tas med odlingspinne efter noggrann rengöring med steril natriumkloridlösning eller rent kranvatten. Även mekanisk rengöring vid behov, ta bort pus. Vid misstanke om djup infektion krävs oftast aspirationsodling från abscess. Vid osteomyelitmisstanke tas djup vävnadsbiopsi eller benbiopsi. Blododling vid allmänpåverkan och feber.

Behandling

Ge inte antibiotikabehandling på svårläkta sår som ”bara” uppvisar kontaminering med hudflora. De flesta sådana sår är kontaminerade. För antibiotikabehandling ska även finnas tecken på infektion (erysipelas, rodnad runt såret, sekretion, ökad smärta, ödem runt såret). Streptokocker grupp A alltid patogena.

Vid lindriga infektioner och afebril patient

Peroral behandling efter att sår rengjorts och debriderats mekaniskt samt att ödem behandlats. Vid ytliga sårinfektioner väljs preparat efter misstänkt patogen – gärna sårodling. Gramnegativa bakterier behöver i allmänhet inte behandlas. Vid fynd av streptokocker ges PcV i 3-dos. Vid fynd av S. aureus ges flukloxacillin i dos 1 g x 3 i 7 dagar. Andrahandspreparat, liksom vid pc-allergi, är klindamycin 150–300 mg x 3 peroralt.

Vid djupa sårinfektioner och vid fuktig gangrän med infektionstecken kan kombinationsbehandling med bredspektrumantibiotika och anaerobmedel (metronidazol) bli aktuellt.

Vid kronisk osteit och fistelbildning ges en långvarig antibiotikabehandling efter resistensmönster, i samråd med infektionsläkare. Eventuellt incision av abscess och ställningstagande till kirurgisk revision.

Allmänpåverkad eller högfebril patient eller utbredd lokal infektion

Remiss för inläggning och för parenteral antibiotikabehandling.

Vid våldsam värk som ej motsvarar symtomen: Ha nekrotiserande fascit i åtanke– akut livshotande tillstånd med djup infektion vanligast är streptokocker. Svårt allmänpåverkad patient, eventuellt sepsis, mycket hög CRP, mycket svår värk med ömhet även en bra bit utanför det rodnade området på grund av subkutant ödem. Ödem/kompartementbild överväger mer än rodnad. Riskfaktorer för nekrotiserande fascit är diabetes, immunsuppression, drogmissbruk. Behandling via kirurgi + antibiotika + immunglobuliner + chockbehandling.

Fördjupning

Vårdhandboken

Aktuella Mediciner

Flukloxacillin: T Flucloxacillin, Heracillin/ Oral susp Heracillin.

Klindamycin: Kapsel Clindamycin, Dalacin /Oral susp Dalacin

PcV: Tablett Fenoximetylpenicillin/ Oral susp Kåvepenin, Primve, Phenoxymethylpenicillin