Definition
Sår som uppvisar inflammationstecken pga bakterieinvasion med rodnad, svullnad, värmeökning och ökad sekretion (serös, purulent, ibland illaluktande). Ev. värk.
Orsak
Bakterieinvasion i vävnaden. Infektioner i ytliga sår: Vanligen av Staph. Aureus och/eller betahemolytiska streptokocker grupp A men även grupp C eller G. Djupa sårinfektioner: Staph. Aureus och/eller streptokocker, men även blandflora med gramnegativa bakterier såsom E-coli, pseudomonas samt anaeroba bakterier. Ovanliga bakterier är clostridium tetani (stelkramp) samt clostridium perfringens (gasbrand). Med flera. Svampinfektion.
Symtom
Vid ytliga infektioner: Rodnad, svullnad, värmeökning, ökad serös eller purulent sekretion. Ev. värk. Patienten är inte allmänpåverkad och har vanligen inte feber. Vid djupa infektioner ses allmänpåverkan, feber och ibland septikemi. Vid infektioner i mjukdelar och/eller skelett, kan ses abscesser, gangrän och nekrotiserande fasciit, tendovaginit (hos t.ex. diabetiker).
Utredning
Baktodling; provet skall tas med odlingspinne efter noggrann rengöring med steril natriumkloridlösning eller rent kranvatten. Även mekanisk rengöring vid behov, ta bort pus. Vid misstanke om djup infektion krävs oftast aspirationsodling från abscess. Vid osteomyelitmisstanke tas djup vävnadsbiopsi eller benbiopsi. Blododling vid allmänpåverkan och feber.
Behandling
Ge inte antibiotikabehandling på svårläkta sår som ”bara” uppvisar kontaminering med hudflora. De flesta sådana sår är kontaminerade. Där skall även finnas tecken på infektion (erysipelas, rodnad runt såret, sekretion, ökad smärta, ödem runt såret). Streptokocker grupp A alltid patogena.
Allmänpåverkad eller högfebril patient eller utbredd lokal infektion:
Remiss för inläggning och för parenteral antibiotikabehandling. Vid lindriga infektioner och afebril patient ges peroral behandling efter att rengjorts och debriderats mekaniskt samt att ödem behandlats. Vid ytliga sårinfektioner väljs preparat efter misstänkt patogen – gärna sårodling. Gramnegativa bakterier behöver i allmänhet inte behandlas. Vid fynd av betastreptococcer grupp A insätts PcV i 3-dos. Vid fynd av S Aureus ges flukloxacillin i dos 1 g x 3x 7 dagar. Andrahandspreparat, liksom vid pc-allergi, är klindamycin 150–300 mg x 3 peroralt Vid djupa sårinfektioner och vid fuktig gangrän med infektionstecken kan kombinationsbehandling med bredspektrumantibiotika och anaerobmedel (metronidazol) bli aktuellt. Vid kronisk osteit och fistelbildning ges en långvarig antibiotikabehandling efter resistensmönster, i samråd med infektionsläkare. Eventuellt incision av abscess och ställningstagande till kirurgisk revision.
Vid våldsam värk som ej motsvarar symtomen: Ha nekrotiserande fascit i åtanke (”mördarbakterien”) – akut livshotande tillstånd med djup infektion med strept. gr A; svårt allmänpåverkad patient, ev sepsis, mycket hög CRP, mycket svår värk med ömhet även en bra bit utanför det rodnade området pga subkutant ödem. Ödem/kompartementbild överväger mer än rodnad. Riskfaktorer för nekrotiserande fascit är diabetes, immunsuppression, drogmissbruk. Behandling via kirurgi + antibiotika + immunoglobuliner + chockbehandling.
Aktuella Mediciner
Cefadroxil: K/Oral susp/ Cefadroxil. T Cefamox.
Ciprofloxacin: T Ciprofloxacin.
Flukloxacillin: T Flucloxacillin. Oral susp/T Heracillin.
Klindamycin: K Clindamycin. K/Oral lösn Dalacin.
Penicillin: Oral susp/T Kåvepenin.
