Divertikulit och divertikulos

Definition

• Divertikulos: Förekomst av tarmdivertiklar, dvs. ”fickor” på tarmen (fr.a. colon descendens och sigmoideum). 
• Divertikulit: Inflammation i tarmdivertiklar.

Orsak

Divertiklar uppstår till följd av ökat tryck i tarmen, fr.a. vid långvarig förstoppningstendens. 

När en eller flera divertiklar inflammeras uppstår divertikulit. Den patofysiologiska mekanismen bakom inflammationen är ofullständigt klarlagd.

Epidemiologi

• Förekomsten av divertiklar ökar med stigande ålder och vid 40 års ålder har färre än 20 % divertikulos men vid 80 års ålder finns de hos ca 70% av befolkningen.
• Divertikulos är vanligare i länder med hög ”välfärd”. Risken att drabbas av divertikulit ökad hos högkonsumenter av rött kött, män, rökare och överviktiga.
• Ca 4% av patienter med divertikulos utvecklar divertikulit.

Symtom

Divertikulos: Ibland helt symtomfri men kan också ge uppkördhet, tryck, meteorism, krampaktiga smärtor i framför allt vänster fossa, diarré eller förstoppning.

Divertikulit: Bilden är likartad men även ihållande värk/palpationsömhet i bukens nedre del, (oftast) vä fossa. Oftast feber. Förändrade avföringsvanor, illamående och blåsirritation vanligt. Ibland blödning rektalt. Även ibland högersidiga symtom p.g.a. lång sigmoideumslynga. Ibland urinträngning. Om perforation av divertikel stark allmänpåverkan med peritonit, sepsis, chockbild.

Differentialdiagnoser

Irritable Bowel Syndrom (IBS), förstoppning, gastroenterit, rektal-koloncancer, inflammatoriska tarmsjukdomar, appendicit, ileus, övre urinvägsinfektion, salpingit, endometrit, ovarialcysta.

Utredning

Anamnes + buk/rektalpalpation + CRP, blodstatus samt elektrolytstatus. Urinsticka. Patient som inte har kända divertiklar sedan tidigare bör genomgå kolonutredning med rektoskopi + koloskopi eller CT kolon. Detta i lugnt skede och 4-6 veckor efter tillfrisknandet. Primära syften är att utesluta malignitet samt att bekräfta diagnosen som inte kan sättas med mindre än att divertiklar förekommer.

Utredning i akut skede för att bekräfta diagnosen främst med CT buk. Görs framför allt vid misstanke om komplikationer (peritonit, abscess mm) samt vid svåra differentialdiagnostiska överväganden samt vid förstagångsdivertikulit.

Behandling

Vid divertikulos: ökad mängd fibrer i kosten, ev. särskilt fibertillägg, ökat motionerande. Laxantia i form av laktulos och mikrolax kan behövas. Vid divertikulos är kirurgi ingen vanlig behandling, annat än vid komplikationer.

Vid divertikulit: tarmvila. Om opåverkad patient med måttligt förhöjd CRP (< 75), dvs okomplicerad divertikulit, ordineras fasta eller flytande kost. Vid behov smärtstillande. Patienten följs upp. Hög CRP och/eller allmänpåverkad pat. remitteras akut till kirurgklinik för parenteral nutrition/antibiotika. Viss risk för perforation, blödning, abcess- resp. fistelbildning. Abscesser dräneras oftast perkutan mha ultraljud. Vid perforation med peritonit behandlas patienten antingen med laparoskopiskt lavage eller med tarmresektion och stomi (s.k. Hartmanns operation). Kirurgisk behandling kan också bli aktuellt vid stenosering efter upprepade divertikuliter.

Uppföljning

Patienter som haft divertikulit ska alltid följas upp med kolonutredning med DT kolon eller koloskopi om det ej är gjort under de senaste två åren.

Fördjupning

Patientinformation: www.doktorn.com

Patientförening: Mag- och tarmförbundet, www.magotarm.se,

Aktuella Mediciner

Ciprofloxacin: T Ciprofloxacin.

Laxantia: Oral lösn. Laktulos. Rektallösning Microlax.

Metronidazol: T Flagyl. T Metronidazol.

Sterkuliagummi: Dosgranulat/Dospulver Inolaxol.

Trimetoprimsulfa: T Bactrim. T Bactrim forte. T Eusaprim forte.

Receptfri medicinteknisk produkt

Supp. Glycelax kids. Supp. Glycelax.