Skadlig bruk & beroende

Definition

I DSM-5 har diagnoserna missbruk och beroende förts samman i diagnosen substansbrukssyndrom (substance use disorder).

ICD-10 använder diagnoserna skadligt bruk och beroende. Termen ”missbruk” är inte längre en medicinsk diagnos, den saknar tydlig definition och bör undvikas inom hälso- och sjukvården.

Riskbruk är ingen diagnos utan beskriver vilken alkoholkonsumtion som ökar risken för negativa konsekvenser. I Sverige avses intag av mer än 10 standardglas per vecka eller mer än 4 standardglas på en gång under en månad vara gränsen oavsett kön.

Skadligt bruk innebär att man använder psykoaktiva substanser som skadar individen fysisk eller psykisk. Enligt ICD-10:

• Klara bevis för psykiska eller fysiska skador.
• Tydligt identifierbara och specificerade (t.ex. hepatit, depression).
• Mönstret i bruket har varit ihållande under minst 1 månad eller har förekommit upprepade gånger under 12-månadersperiod.
• Störningen uppfyller inte kriterier för någon annan psykisk störning eller beteendestörning relaterad till samma drog under samma tidsperiod med undantag för akut intoxikation.

Beroende är när den egna viljan inte längre räcker för att styra intaget och innebär även en försämrad funktion fysiskt, psykiskt och socialt.

I Sverige beräknas 10 % av kvinnorna och 16% av männen ha riskabla alkoholvanor.

Beroende (ICD:10):

Minst tre av följande sex kriterier ska ha förekommit under minst 1 månad eller vara återkommande under loppet av en och samma 12-månadersperiod:

1. Stark önskan eller tvång att ta substansen.
2. Försämrad kapacitet att kontrollera intaget.
3. Fortsatt konsumtion trots skadliga effekter.
4. Prioritering av drogen framför andra aktiviteter eller förpliktelser.
5. Ökad tolerans.
6. Ibland fysiska abstinenssymtom.

I DSM-5 gäller för substansbrukssyndrom att när 2–3 av nedanstående kriterier är uppfyllda klassas svårighetgraden som mild, 4–5 måttlig, om mer än 5 kriterier så är det svår och symtom ska förekomma under en och samma 12-månadersperiod:

1. Tolerans – endera behovet av påtagligt ökad mängd för att nå effekt eller minskad effekt vid fortgående bruk.
2. Karaktäristiska abstinenssymtom eller fortgående bruk för att hindra sådana från att uppkomma.
3. Drogen används i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs. Kontrollförlust.
4. Önskan eller misslyckade försök att minska intaget.
5. Betydande del av livet går åt att skaffa, konsumera eller återhämta sig från bruket.
6. Viktiga sociala aktiviteter påverkas/försummas.
7. Bruket fortgår trots vetskap om skadeeffekterna.
8. Upprepat substansbruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller hemmet.
9. Upprepat bruk i situationer där det medför betydande risker för fysisk skada, exempelvis rattfylla.
10. Sug/begär efter substansen.
11. Fortsatt bruk trots återkommande problem av social natur p.g.a. drogeffekterna.

Orsak

I hög grad ärftligt. Ofta okänd orsak men uppmärksamhet på ev. bakomliggande ADHD-störning (kan ha ett ”snabbaktiverat” cerebralt belöningssystem- som kan predisponera för beroendeutveckling). Antisocial personlighetsstörning? Primär ångestproblematik?

Bedömningsinstrument:

AUDIT Alcohol Use Disorders Identification Test www.socialstyrelsen.se

DUDIT Drug Use Disorders Identification Test www.socialstyrelsen.se

ADDIS Alkohol Drog Diagnos Instrument www.socialstyrelsen.seaudit

MINI vägledning om ev. psykiatrisk samsjuklighet. Mini International Neuropsychiatric Interview, www.socialstyrelsen.se

Fördjupning:

SBU-rapport. Behandling av alkohol och narkotikaproblem. Rapport 296/2019.

Socialstyrelsen Nationella-riktlinjer-presentation-missbruk-beroende-2019

Socialstyrelsen nationella riktlinjer Vård vid ohälsosamma vanor 2024