Kapitelöversikt

Inget hittades

Annons:
Annons:

Rättsintyg


SoSFS 2005:29 Socialstyrelsens föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m.

Lag 2005:225 om rättsintyg i anledning av brott, med uppdatering SFS 2009:509.

Rättsintyget beskriver de undersökningsfynd som gjorts vid en kroppsundersökning och tolkning av dessa fynd. I första hand anlitas läkare knutna till Rättsmedicinverket men alla läkare i allmäntjänst är skyldiga att på uppdrag av domstol, åklagare, eller polis utföra kroppsundersökning och utfärda rättsintyg. Man är däremot inte skyldig att utfärda ett rättsintyg till en enskild person/patient. Läkare i enskild tjänst har rätt att skriva rättsintyg, men har inte skyldigheten. Gärningsman kan åläggas kroppsbesiktning om han/hon är misstänkt att ha begått ett brott som kan ge fängelse i minst ett år, eller försök till brott som kan ge minimum två års fängelse. Vid behov ger polis handräckning så att undersökning kan genomföras. Bestämmelser ang. kroppsbesiktning finns i 28 kap. rättegångsbalken. Ett brottsoffer bestämmer själv om han/hon vill undersökas. Rättsintyget skall vara objektivt och tar bara upp synbara skador (ej tidigare sjukhistoria och inte heller det psykiska måendet). Skuldfrågan ska inte på något sätt tas upp i intyget (polisens sak).

Vad som sägs under undersökningen för rättsintyg går inte under tystnadsplikt mot uppdragsgivaren. Vid kroppsundersökning är det lämpligt att ha vittne med sig och se till att belysningen är ordentlig och om möjligt tillse att kamera finns till hands. Glöm inte att det kan ta flera timmar efter ett trauma tills blåmärken visar sig!

Även om man inte själv kommer att skriva rättsintyget är det viktigt att man dikterar så att en kollega utifrån diktatet kan författa ett rättsintyg.

Kom ihåg att inte använda medicinska facktermer i intyget.

I den första delen av intyget den ”administrativa delen” anges:

–   Vem som begärt undersökningen.

–   Plats, datum och klockslag för undersökningen.

–   Identitetskontroll av den undersökte.

–   Eventuellt vittne vid undersökningen.

–   Vem som utför undersökningen.

–   Eventuella notat om man tagit del av andra handlingar (t.ex. polisrapport, journalhandlingar).

Det finns tillfällen när ett brottsoffer av olika skäl vill hemlighålla sin identitet, man kan i dessa fall kontrollera identiteten, ange person XX och hänvisa till polisens s.k. K-nummer (nummer på polisrapporten).

Andra delen innehåller bakgrunden till en händelse, förlopp, tider m.m., ev. med hänvisning till polisrapport (om den finns med). Kortfattad beskrivning. Denna information ligger sedan till grund för bedömningen om skadornas uppkomstsätt och tidsangivelse stämmer med undersökningsfynden.

Tredje delen av intyget, ”undersökningsdelen”, är en beskrivning (inte diagnossättning) av de fynd man gjort vid undersökningen. Beskrivningen görs på svenska och varje skada numreras (dessa hänvisar man sedan till i utlåtandet). Man dokumenterar också avsaknad av fynd på resp. kroppsdel för att inte tvistemål/ifrågasättande ska uppkomma senare. För att underlätta; sätt gärna underrubriker som huvud, hals, rygg o.s.v.

Vid varje skada beskrivs:

–   Kroppsdel (höger och vänster).

–   Utseende (färgton, form, avgränsning, blodförekomst etc).

–   Storlek (mät längd och bredd, använd alltid cm. Ange riktning av skadan).

–   Form och kanter på sår

–   Exakt läge i förhållande till anatomiska punkter t.ex. armbåge eller linjer.

–   Normalt sett undersöks hela kroppen. Kroppsdelar som ej undersöks skall anges.

Det underlättar om man dikterar samtidigt som man undersöker.

Den fjärde delen av intyget utgörs av utlåtandet som innebär en bedömning och diagnossättning av skadorna, med tanke på den information man fått om uppkomstsätt och tidsförlopp.

Som exempel:

–   NN har uppvisat hematom på höger arm (nr 3) och vänster ben (nr 7) – siffror enligt beskrivningen vid undersökningen.

–   skadorna kan ha (kan väl/kan möjligen/kan inte) ha uppkommit vid den angivna tiden. Obs! det kan finnas både gamla och färska skador.

–   ställningstagande till om de olika skadorna kan ha uppkommit på det angivna sättet (väl kan/kan/möjligen kan/kan inte). Vilken typ av våld har orsakat skadan? (vasst-trubbigt) Ev. föremål som kan ha använts?

–   allvarlighetsgraden:

Tre grader: lindriga, ej lindriga men ej heller livshotande, och livshotande. Sistnämnda om personen skulle avlidit om han/hon inte kommit under behandling. Eventuella framtida fysiska men kan kommenteras.

Gynekologiska undersökningar bör utföras av gynekolog, inget hindrar att två läkare tillsammans skriver ett rättsintyg.

Vid tandskador tandläkarbedömning.

Om ett rättsintyg grundas på journalanteckningar så skall detta klart anges i intyget.

Provtagning av urin, saliv, avföring, sekret liksom blod, hud, hår och utandningsprov får göras vid undersökningen. I en del fall kan även HIV-test tas. Alla prov som tagits skall stå med i intyget.

Läkaren kan bli kallad till domstol för förhör angående sitt rättsintyg, s.k. domstolssakkunnig.

Vid problem konsulteras närmaste rättsmedicinenhet för råd. Om det är ett komplicerat fall konsulteras rättsmedicin också för undersökning.

Annons:
Annons:
Nyhetsbrev

PM-medlemskap

Medlemskapet är kostnadsfritt och du loggar in smidigt och tryggt med ditt BankID.

  • check Skräddarsytt nyhetsbrev
  • check Kalkylatorer och blanketter
  • check Skriv ut behandlingsöversikter
  • check Rabatt på PM-boken
Annons: