Snarkning hos barn, obstruktiv sömnrelaterad andningsstörning

Definitioner

Obstruktiv sömnrelaterad andningsstörning (OSDB) är ett begrepp som omfattar besvär med obstruktivitet i de övre luftvägarna under sömn. Habituell snarkning definieras som snarkning minst tre nätter per vecka. Vid habituell snarkning samt symtom, statusfynd eller mer omfattande klinisk bild enligt nedan föreligger OSDB. Vid apnéer (Obstruktivt Apne-Hypopneindex ≥1 vid polysomnografi eller nattlig andningsregistrering) föreligger obstruktiv sömnapné (OSA). Obehandlad OSDB kan påverka psykisk och fysisk utveckling negativt.

Orsak

Tillfälliga snarkningar eller munandning kan förekomma endast vid förkylning eller allergi. Hos i övrigt friska barn är orsaken till OSDB oftast ett högt andningshinder som förstorad adenoid, eller förstorade tonsiller. Barn har normalt stora tonsiller (ffa från ca 4 års ålder) som för de flesta inte ger problem och besvärande snarkning kan förekomma utan att tonsiller ser kraftigt förstorade ut vid inspektion. Adenoiden utvecklas i ca 2 års åldern och tillbakabildas i ca 7–10 års åldern. OSDB är vanligast i 2-6 års ålder.

Snarkning förekommer hos ca 6-10% av i övrigt friska barn i förskoleålder och ca 1% har sömnapné. Samsjuklighet kan öka risken för OSDB och OSA. De vanligaste är prematuritet, allergisk rinit, astma, reflux, övervikt/obesitas, kraniofaciala avvikelser, ADHD samt ärftlighet.

Symtom

Snarkning. Olika grader av påverkan med följande symtom kan förekomma: Snarkning. Orolig sömn. Andningsuppehåll, jugulära indragningar, paradoxal andning. Sängvätning (hos barn som varit torrt nattetid), nattsvettning. Dagtrötthet, koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet. Dålig aptit, dålig viktuppgång både beroende på födointag och på sämre utsöndring av tillväxthormon p.g.a. störd nattsömn. Munandning, nästäppa/ nasalt tal.

Snarkning före ett års ålder kan tala för medfödd anatomisk avvikelse och snarkande spädbarn bör alltid remitteras för vidare utredning.

Status

Bedöm gom, uvula, tonsiller och titta i näsan. Tillväxt, utveckling, hjärta, lungor, bröstkorgsform. Ansiktskonfiguration. Fiberskopi via näsan ger ultimata bilden av hur god luftpassagen är.

Differentialdiagnoser

Central sömnapné. Laryngomalaci.

Undersökningar

För att ställa diagnos obstruktiv sömnapné behöver nattlig andningsregistrering utföras. Polysomnografi (PSG) på sömnlab är förstahandsval och registrerar sömn inklusive mikrouppvaknanden och sömnstadier utöver andningsregistrering.

Nattlig andningsregistrering (NAR) ger information om syresättning, andningsrörelser, luftflöde och puls. Samt kan även ge ytterligare information beroende på frågeställning och utförande.

Om PSG eller NAR inte är tillgängligt och för enklare fall hos i övrigt friska barn kan utredningen kompletteras med frågeformulär samt en film tagen nattetid av barnets vårdnadshavare.

Behandling

Remiss till ÖNH specialist för bedömning och ställningstagande till kirurgi: Abrasio, tonsillotomi, tonsillektomi. Har ofta god effekt men sämre hos barn med riskfaktorer. Nasala steroider kan provas i 4-6 veckor och användas i väntan på åtgärd samt bör användas till barn med allergi.

Fördjupning

Obstruktiv sömnrelaterad andningsstörning (OSDB) hos barn – 1177 för vårdpersonal

Obstruktiv sömnapné hos barn – 1177 för vårdpersonal

Patientinformation: Andningsstörningar under sömnen hos barn – 1177