Se avsnitten Hypertyreos, Hypotyreos respektive Struma ovan.
* Autoimmun tyreoidit/Hashimoto-tyroidit: Vanligaste orsaken till hypothyreos. Kan ha övergående tyreotoxikos initialt i vissa fall. Kännetecknas av förekomst av TPO-antikroppar. Eventuell tyreotoxikos behandlas med betablockerare symtomatiskt.
* Postpartumtyreoidit: Autoimmun tyroidit som uppstår första året post-partum. Vanligen intialt en tyreotoxisk fas som senare övergår i en övergående hypotyreos. Kan dock gå med enbart tyreotoxisk eller hypothyreos-fas. De flesta, men inte alla, har positiva TPO-antikroppar. Tyreotoxisk fas behandlas vid behov med betablockerare. Vid tydliga hypotyreos-symtom kan behandling med tyroxin sättas in. Man bör dock så småningom utvärdera möjligheten att avsluta behandlingen. Ökad risk för utveckling av manifest hypothyreos så småningom.
Subakut tyreoidit/ de Quervain’s tyreoidit: Uppvisar 2–3 veckor efter förkylning eller annan viros initialt utsläpp av tyreoideahormoner. Snabbt insjuknande med sjukdomskänsla, feber, halsont, smärta och ömhet över tyroidea. SR hög, ibland 3-siffrig. Ej höjda TRAK eller TPO-antikroppar. Oftast självläkande inom 3–6 månader. Normal eller låg sköldkörtelfunktion därefter. Kan vara svår att skilja från Akut bakteriell tyreoidit. Symtomatisk behandling med betablockerare mot tyreotoxiska symtom. I första hand NSAID mot smärta. I andra hand Prednisolon med startdos 40 mg dagligen och gradvis nedtrappning under 2–8 veckor. I vissa fall krävs längre behandlingstid.
Akut bakteriall tyreoidit: Feber, sjukdomskänsla, ömhet över tyroidea, vanligen unilateralt. Förhöjda inflammatoriska parametrar och leukocytos. Diff-diagnos: subakut tyreoidit. Diagnos ställs med ultraljud och finnålsaspirationsbiopsi. Behandlas med antibiotika iv och dränage. Sällsynt sjukdom.
