Urinretention. Urinstämma.

Definition

Oförmåga att tömma urinblåsan.

Orsaker

Prostataförstoring, uretrastriktur, medvetanderubbning, spinal påverkan, nervrotspåverkan, trauma mot bukregionen, postoperativt, missbildningar av obstruerande natur. Läkemedel som antikolinergika, antihistaminer, SSRI m fl.

Symtom

Oförmåga att kissa, trängningar, suprapubisk smärta, ömmande resistens suprapubiskt, frekvent kissande i små portioner, nattlig inkontinens. Oro, förvirring, illamående, kräkningar, upprepade infektioner.

OBS! Urinretention kan alltså ge symtom som inte alls primärt för tankarna till urinvägsregionen! En patient kan utveckla grav uremi utan några som helst lokala symptom.

Utredning: Urinsticka, urinodling, P-kreatinin, P-kalium, P-glukos. Ev PSA. Bladderscan på vida indikationer. Ultraljud njurar.

Behandling

Bråttom med avlastning! På bara några timmar kan urinblåsan åsamkas irreversibel övertänjningsskada och på sikt kan också övre urinvägarna ta skada.

Remiss till sjukhus om akut postrenal njursvikt.

Transuretral katetersättning: Vid misstanke om urinretention sätts omedelbart kateter, förslagsvis typ Foley Charrière 12–14, i riklig gelanestesi (ca 20 ml). Vid retention som är relaterad till prostataförstoring övervägs farmakologisk behandling med alfablockerare för att öka chansen för lyckad KAD-dragning och för att minska risk för recidiv. KAD dras efter 2–3 veckor.

Suprapubiskt blåsdränage. Som regel på sjukhus. Sedvanlig lokalanestesi. Lämplig plats för punktionen är en till en och en halv cm ovanför symfysens övre kant precis i medellinjen. Om lång transportsträcka och/eller svåra besvär tveka inte att temporärt avlasta blåsan. Detta görs lätt i lokalanestesi med en rosa uppdragningskanyl, ur vilken man aspirerar 200–400 ml.

Remiss till urolog efter lyckad avlastning för obstruktionsutredning med sikte på ev avflödesbefrämjande åtgärd.