Urtikaria, nässelutslag

Bakgrund

Akut påkommande, kliande kvaddlar i huden, och/eller angioödem, som kan uppstå inom ett par minuter och som kvarstår eller flyttar på sig inom 24 timmar. Vid akut form klingar besvären av efter timmar till några veckor. Kronisk urtikaria definieras som att besvären återkommer regelbundet i mer än 6 veckor. Den kroniska urtikarian har undergrupperna Kronisk spontan urtikaria och Kronisk inducerbar utrikaria, se under Symtom. 20 procent drabbas någon gång av urtikaria.

Orsak

Frisättning av vasoaktiva ämnen från mastceller, ffa histamin. Kan utlösas av många faktorer. Ofta påvisas ingen orsak.

Hos barn vanligen infektionsutlöst (virus, streptokocker, körtelfeber). Ibland födoämnen som ägg, nötter, fisk, mjölk. Mycket ovanligt köttallergi (i sin tur orsakat av fästingbett) med symtom 2–7 tim efter födointag förekommer.

Hos vuxna: Läkemedel: pc, sulfa, acetylsalicylsyra, NSAID, kodein liksom övriga opiater, ACE-hämmare, B-vitaminer, röntgenkontrastmedel. Födoämnen: jordgubbar, skaldjur, tonfisk, makrill, mögelost, nötter, banan, soja, ägg, mjölk, jordgubbar, mentol, kiwi, kombination skaldjur och vin. Köttallergi (kan vara orsakat av fästingbett) med symtom 2–7 tim efter födointag förekommer. Tillsatser: azofärgämnen, bensoater. Insektsstick: bi, geting. Malignitet. Kollagenoser. Multifaktoriell orsak (t.ex. stress, kyla, värme, kroppsansträngning, tryck, solljus). Autoimmun sjukdom (ex.v. vaskulit, kollagenoser). Ofta vid kronisk urtikaria. Infektioner: viros (ÖLI), sinuit, tandinfektion, virushepatit, streptocockinfektion, otit, mask/svampinfektioner, Helicobacter pylori, Hepatit B eller C. m.fl. Oklar anledning i de flesta fall till utslagen hos vuxna trots utredning; gäller såväl akut- som kronisk urtikaria.

Symtom

Vanlig urtikaria (idiopatisk): Plötsligt uppkomna utslag + klåda. Oftast upphöjda, runda, utslag; röda i tidigt skede, sedan vita (som kvaddel efter ett myggbett) med omgivande rodnad. Allt från mm–stora till 30 cm i utbredning. Utslagen försvinner inom några timmar utan att efterlämna spår i huden. Ibland magont.

Quinckeödem/angioödem: Förekommer isolerat eller samtidigt med urtikaria. Består av ett djupare ödem framför allt där hud och slemhinna möts, såsom vid läppar, ögon, penis. Orsaker: Som vid urtikaria, men även en hereditär form finns, vilken beror på sänkning av C1-esterasinhibitor (blodprov kan tas, specifika läkemedel finns). Ibland utlöst av läkemedel som ASA-preparat eller ACE-hämmare- även efter flera års behandling med preparatet.

Kronisk inducerbar utrikaria innebär återkommande urtikor eller angioödem i > 6 veckor. Orsak till detta kan vara samma som i en del fall utlöser den akuta urtikarian. Olika former :

Dermografism: Vid lätt rivning i huden uppstår en röd alt vit svullen, kliande linje som kvarstår en halv till en timme. Undvik att riva och gnugga huden, använd ej åtsittande kläder.

Kolinerg urtikaria: Vid ökad kroppstemperatur såsom vid feber, varma bad, stress. Brukar kvarstå ett par år för att därefter försvinna. Är inte Ig-E medierad.

Kontakturtikaria: Kan vara allergi (IgE), pseudoallergi eller irritantreaktion. Gummilatex, pälsdjurssaliv, jordnötter. Icke allergisk reaktion: nässlor, kanel, nikotinsyra. Oftast på handflator efter kontakt.

Köldurtikaria: Kylig (< 10º)/ blåsig väderlek kan räcka. Rodnad, svullnad i framför allt ansikte, händer. Svårbehandlat. Desloratadin provas i första hand. Undvik att dricka iskallt, äta glass. Bad i kallt vatten kan utlösa generell urtikaria. Testa med isbit mot huden.

Ljusurtikaria: Ffa i 20–30 årsåldern. Efter ett par minuters solljus uppstår röd, kliande hud. Vissa läkemedel kan ge ljuskänslighet. Ibland kan ljustest för UVA/-UVB göras. Svårbehandlat. Någon gång hjälper antihistamin liksom solskyddsmedel.

Tryckurtikaria: Framför allt i händer, på fotsulor och klinkor efter tryckbelastning, tex bärhandtag, ofta fördröjd reaktion flera timmar efter exponering.

Värmeurtikaria. Utlöses av varma föremål eller varm dryck.

Aquagenisk urtikaria. Triggas av vattenkontakt. Detta oavsett temperatur.

Bildkälla Shutterstock

Differentialdiagnoser:

Eksem (är liksom urtikaria rött o kliande men mer långvarigt, fjällande och har även papler och vesikler). Erythema multiforme (efter infektion eller läkemedel; 1–2 veckors förlopp). Skabies (Rivmärken!). Växtdermatit. Toxikodermi (läkemedelsreaktion). Dermatitis herpetiformis (glutenintolerans. Biopsi!). Pemfigoid (initialstadiet – hos äldre patient). Urtikariavaskulit – misstänks om samma enskilda urtika kvarstår mer än 24 timmar. Kutan mastocytos.

Utredning

Noggrann anamnes.

Vid akut urtikaria (bl.a. läkemedel i anslutning till symtomen som ASA, NSAID, ACE- hämmare). Pågående infektion (genital, tänder)?

Vid kronisk urtikaria även lab-screening med blodstatus, CRP SR, LPK, B-diff, ANA, lever- och tyroideastatus. Födointag sällan orsak till kronisk urtikaria. Anamnes/undersökning med fokus på stress, infektion, ASA-preparat. De patienter med urtikaria som inte viker efter någon vecka remitteras till allergolog eller hudläkare för utredning.

Behandling

Om möjligt eliminera utlösande faktor. Undvik NSAID. Målet med behandlingen är symtomfrihet. Behandling med icke sederande antihistamin kan ges upp till 4 gånger konventionell dos. Ibland kan preparatbyte vara av värde liksom en kombination av två H1-receptorblockerare. Lokala steroider har ingen effekt. Vid uttalade besvär/slemhinneengagemang krävs ibland perorala steroider under 3–7 dagar/adrenalinbehandling.

Dock rekommenderas att söka akut vid allmänpåverkan, snabbt tilltagande utbredning av urtikarian, andningsbesvär samt Quinckeödem/angioödem. Då behövs i.m. injektion av adrenalin följt av glukokortikosteroid po och H1-receptorantagonist och övervak på sjukhus. Andningsbesvär och allmänpåverkan efter bi- och getingstick kan vid nästa stick ge svårare allergisk reaktion. Läkemedels- samt födoämnesallergi kan ge livshotande reaktioner.

Anafylaktisk reaktion = akutbehandling och remiss. Patienten kan behöva utrustas med andrenalinpenna och vattenlösliga kortisontabletter.

Svår kronisk urtikaria remitteras till specialist. Omalizumab kan bli aktuellt.

Vid akuta anfall pga hereditära formen av angioödem (HAE) hos vuxna (med brist på C1-esterasinhibitor) finns preparatet ikatibant för symptombehandling. Beträffande hereditära angioödem och ACE-utlösta angioödem har antihistaminer/steroider/adrenalin ingen eller dålig effekt. Då finns det två akuta specialistbehandlingar att tillgå, antingen intravenös tillförsel av C1-esteras (Berinert) eller eller en subkutan injektion med icatibant (Firazyr). Dessa patienter bör ha kontakt med specialistmottagning.

Fördjupning

Urtikaria kronisk

Aktuella Mediciner

Adrenalin: Inj. Emerade. Inj. EpiPen. Inj Jext.

Antihistamin: T Aerius. T Cetirizin. T Loratidin. T/Oral lösn./Drp Zyrlex.

Ikatibant: Inj. Firazyr.

Leukotrienantagonist: GranulatT/Tuggt Singulair. T/Tuggt Montelukast.

Omalizumab: Inj. Xolair.

Peroral steroid: T Betapred. T Prednisolon.

Patientinformation: www.doktorn.com