Här redogörs för ett urval av vanliga fotbesvär med utgångspunkt i smärtlokalisationen. Se även avsnitten Fotbollsvrist samt Fotledsdistorsion.
Anamnes + fotstatus (med och utan belastning) ger oftast diagnosen.
Smärtor medialt i framfoten:
Avaskulär nekros: Orsak: Tillstånd som kan uppkomma efter fraktur, ledhuvudena i MTP II och III är de som oftast engageras. Ömhet och stelhet över leden. Utredning: Röntgen. Behandling: I första hand konservativ behandling. Symtomen brukar avklinga efterhand.
Felställning/uppdrivning i interfalangealleden: Artros. Röntgen. Operation
Hallux rigidus: Orsak: Artros i MTP 1-leden. Symtom: Värk, stelhet, svullen stortågrundled. Inskränkt rörlighet. Osteofyter, ofta dorsalt. Smärtor vid avveckling av steget. Belastar lateralt på foten. Går ofta med korta steg. Utredning: Klinisk bild. Röntgen inför ev. operation. Behandling: Stadiga skor med anpassat inlägg, eventuellt med rullsula. Eventuell kortisoninjektion i leden. Operation vid kvarstående besvär trots rymliga skor.
Se avsnittet Hallux Rigidus.
Hallux valgus: Symtom: ”Knöl” och ont över stortåns grundled. Knölen är en prominent medial del av metatarsalhuvudet. Ibland domningar. Lateraldevierande stortå. Undersök i stående. Ibland bursit över leden, tryck på andra tår och sår. God rörlighet i leden. Differentialdiagnos: Artros i MTP-leden (har inskränkt rörlighet). Ganglion. Gikt. Utredning: Röntgen inför operation. Blodprover: S/Urat. Behandling: Rymliga skor. Operation vid fortsatta besvär trots anpassade skor. Om intern fixation inget gips. Postoperativ svullnad i upp till ett år efter operation.
Se avsnittet Hallux Valgus.
Hammartå: Oftast dig II. Engagerar IP-leden och ibland MTP-leden. Ont över lederna och ibland över tåspetsen. Eventuella sår eller clavus dorsalt över IP-leden. I första hand rymliga skor. Operation vid besvär trots anpassade skor.
Se avsnittet Hammartå.
Instabil MTP- led: Orsak: Plantara strukturer uttänjda till följd av överbelastning; exempelvis trauma, idrott, höga klackar. Symtom: Ont och öm över leden. Ingen felställning. Eventuellt sekundärt till hammartå. Smärta vid stabilitetsprövning i leden. Behandling: Tejpning över leden under 6 mån. så att dorsalflektion hindras.
Sesamben: Ont under stortån, under leden. Sesambenet gör i sig inte ont utan det finns ofta en annan förklaring och då ofta en artros. Behandling: Avlastande inlägg.
Smärtor lateralt i framfoten:
Avaskulär nekros i metatarsale I, II eller III.
Metatarsalgenererade smärtor: Metatarsalhuvudet pronerar och ligger för nära fotsulan. Följden blir lokal överbelastning. Avlastning med specialanpassade inlägg. Ev. operation.
Mortons neurinom: Orsak: Nervknuta, oftast mellan metatarsale III och IV. Ofta överbelastning av framfoten. Symtom: Sveda/brännande känsla över framfoten; ibland såväl proximal som distal utstrålning. Smärta vid palp över nervknutan. Differentialdiagnos: Stressfraktur. Artrit MTP-led. Luxation i MTP-led. Behandling: Främre pelott (remiss ortopedteknisk avdelning; 50 % blir bra). Ev. kortisoninjektion. Operation i resistenta fall.
Se avsnittet Mortons metatarsalgi.
Reumafoten: Subluxerade metatarsalhuvuden. Tunn skyddande trampdyna under dessa. Stark belastningssmärta. Fotbäddar. Ev. operation – goda resultat.
Skräddarknutan: Motsvarande hallux valgus men lateralt på foten. Öm knuta lateralt IP-leden lilltån, som också kan deviera in medialt. Drabbar yngre individer. Symtom som vid hallux valgus. Rymliga skor. Opereras med framgång.
Stram vadmuskel: Foten hamnar i spetsställning och belastningen blir på framfoten. Vid sträckt knä skall foten normalt kunna dorsalflekteras 10 grader.
Stressfraktur: Slätröntgen kan missa vid färsk skada. Vid klinisk misstanke förnyad röntgen alternativt MRT/skelettscintigrafi.
Tunn trampdyna: Avlastande inlägg. Stabil sula.
Smärtor i mellanfoten:
Högt fotvalv/ Cavuvarusfoten: Symtom: Värk över fotrygg + hammartår + clavus under häl samt under MTP-leder + frekventa fotledsdistorsioner. Man ser hälen vid inspektion framifrån. Behandling: Ortos; stabiliserande fotleden. Avlastande inlägg. Operation i resistenta fall.
Plattfot: Orsak: Tibialis posterior insufficiens. Symtom: Ont medialsidan av foten. Så småningom även lateralt. Vid inspektion bakifrån ses ”too many toes” på drabbade sidan; lateralisering av framfoten. Plattfothet. Bakfotsvalgus; hälen pekar utåt. ”Kuddighet”, svullnad och palpömhet under mediala malleolen (synovit i senskidan). Behandling: Medialt inlägg med kraftigt stöd + fotledsortos + specifik fysioterapi. Behandling under 1 år ger bra resultat. Ev. operation.
Se avsnittet Tibialis posterior insufficiens.
Fibromatosis plantaris: (= motsvarigheten till Dupuytrens kontraktur). Orsak: Fibrotisering i plantaraponeurosen. Immunologiska mekanismer. Genetiskt. Utredning: Ultraljud eller MR. Symtom: ”Knölar” plantart. Värk vid belastning. Behandling: Inlägg med ursparningar för fibromet/fibromen. Sällan kirurgi på grund av recidivtendens.
Peroneusseneruptur: Orsak: Ruptur till följd av fotledsdistorsion. Symtom: Ingen bättring 1–2 mån efter fotledsdistorsion. Öm framför och nedom laterala malleolen. Synovit och svullnad där. Utredning: Innan beslut om operation bör radiologisk utredning med MRT göras. Behandling: Operation. Konservativ behandling fungerar ej.
Tarsal artros: Orsak: Degenerativt eller posttraumatisk. Symtom: Svullnad, lokal värk, stelhet, ev. osteofyter över MTP-leder. Ev. entrapment med parestesier och domningar ut i tår. Behandling: Inlägg med stabilitet så att lederna inte rör sig. Stel rullsula – remiss till ortopedtekniker. Ev. NSAID/Coxib. Ev. injektion kortison lokalt – behöver göras röntgenassisterat. Eventuell steloperation.
Tibialis anterior ruptur: Orsak: Trauma. Degeneration. Symtom: ”Klafsande gång”. Ev. klotår eller hammartår. Ej droppfot eftersom andra strukturer stabiliserar. Utredning: Klinik. Ultraljud eller MR. Behandling: Oftast ingen. Fungerar i normalfallet rätt bra ändå.
Smärtor i hälen:
Akillesruptur (total): Orsak: Idrottsutövande. Kortisoninjektion i/nära senan. Symtom: Den totala rupturen beskrivs ofta som en smärtsam tydlig knäpp eller knall i samband med bristningen, som i regel kommer helt utan förkänning. Kan inte gå normalt, starkt nedsatt kraft vid dorsalflektion av foten; plantarflektion kan dock ske på grund av assisterande strukturer. Nedsatt förmåga att stå på tå. Vid inspektion bakifrån ses fotsulan ”nedfallen” på drabbade foten. Utredning: Klinisk diagnos, ev. ultraljud eller MR. Behandling: Ofta gips till patient > 65 år. Till yngre patient med höga krav på funktion i foten (idrottare exempelvis) gäller operation. Operation även då rupturen är några dygn gammal. Behandlingspolicyn växlar mellan olika kliniker. Sänd till ortopedakuten vid akut ruptur.
Se avsnittet Akillesruptur.
Akillestendinos: Orsak: Alla tendinoser beror på en åldersdegeneration. Symtom: Smärtor vid igångsättning. Morgonstelhet. Svullnad, ömhet över senan. Lokaliserad spolformig uppdrivning av senan. Utredning: Klinisk bild. Eventuellt ultraljud eller MR. Behandling: Avlastning. Höjd klack. Specifik excentrisk vadmuskelträning hos fysioterapeut. Remiss till ortoped för skleroserande injektioner. Sällan operation.
Se avsnittet Akillestendinit/Akillestendinos.
Plantarfasciit/Hälsporre: Orsak: Överbelastning. Åldersdegeneration med partiell bristning i senan. Bakomliggande inflammatorisk systemsjukdom. Symtom: Smärtor vid belastning och framförallt vid dorsalextension. Röntgenologiskt fynd i form av hälsporre saknar klinisk relevans, finns även hos symtomfria. Behandling: Symtomen försvinner av sig självt på 2–3 år utan åtgärd. Anpassat skoinlägg. Eventuell upptejpning av fotvalvet under 6 veckor med byte av tejpen varje vecka (hos fysioterapeut). I praktiken inte operation eller kortisoninjektioner.
Se avsnittet Plantarfasciit. Hälsporre.
Tarsaltunnelsyndrom: Orsak: Inklämning av n tibialis medialt på fotleden. Symtom: Känselnedsättning i fotsulan. Positiv Tinell. Sällsynt åkomma. Behandling: Remiss ortoped för ställningstagande till operation.
