Här redogörs för ett urval av vanliga fotbesvär med utgångspunkt i smärtlokalisationen. Se även avsnitten Fotbollsvrist samt Fotledsdistorsion.
Anamnes + fotstatus (med och utan belastning) ger oftast diagnosen.
Smärtor medialt i framfoten:
Avaskulär nekros: Orsak: Tillstånd som kan uppkomma efter fraktur, ledhuvudena i MTP II och III de som oftast engageras. Ömhet och stelhet över leden. Utredning: Röntgen. Behandling: I första hand konservativ behandling. Symtomen brukar avklinga efterhand.
Felställning/uppdrivning i interfalangealleden: Artros. Röntgen. Operation
Hallux rigidus: Orsak: Artros i MTP 1-leden. Symtom: Värk, stelhet, svullen stortågrundled. Inskränkt rörlighet. Osteofyter, ofta dorsalt Smärtor vid avveckling av steget. Belastar lateralt på foten. Går ofta med korta steg. Utredning: Röntgen. Behandling: Stadiga skor med anpassad iläggssula, eller ev med rullsula. Ev. kortisoninj. i leden. Op vid kvarstående besvär trots rymliga skor.
Se avsnittet Hallux Rigidus.
Hallux valgus: Symtom: ”Knöl” och ont över stortåns grundled (= egentigen pronerande metatarsalhuvud). Ibland domningar. Lateraldevierande stortå. Undersök i stående. Ibland bursit över leden, tryck på andra tår och sår. God rörlighet i leden. Differentialdiagnos: Artros i MTP-leden (har inskränkt rörlighet). Ganglion. Gikt. Utredning: Röntgen, belastad. Blodprover S/Urat. Behandling: Rymliga skor. Operation vid fortsatta besvär trots anpassade skor. Om intern fixation ingen gips post op svullnad i upp till ett år efter operation.
Se avsnittet Hallux Valgus.
Hammartå: Oftast dig II. Engagerar både MTP- och IP-leden. Ont över lederna och ibland över tåspetsen. Ev. sår eller clavus dorsalt över IP-leden. I första hand rymliga skor. Operation vid besvär trots anpassade skor.
Se avsnittet Hammartå.
Instabil MTP- led: Orsak: Plantara strukturer uttänjda till följd av överbelastning; ex.v. trauma, idrott, höga klackar. Symtom: Ont och öm över leden. Ingen felställning. Ev. sekundärt till hammartå. Smärta vid stabilitetsprövning i leden. Behandling: Tejpning över leden under 6 mån. så att dorsalflektion hindras.
Sesamben: Ont under stortån, under leden.
Smärtor lateralt i framfoten:
Avaskulär nekros i metatarsale I, II eller III.
Metatarsalgenererade smärtor: Metatarsalhuvudet pronerar och ligger för nära fotsulan. Följden blir lokal överbelastning. Avlastning via specialanpassade inlägg. Ev. op.
Mortons neurinom: Orsak: Nervknuta, oftast mellan metatarsale III och IV. Ofta överbelastning av framfoten. Symtom: Sveda/brännande känsla över framfoten; ibland såväl proximal som distal utstrålning. Smärta vid palp över nervknutan. Differentialdiagnos: Stressfraktur. Artrit MTP-led. Luxation i MTP-led. Behandling: Främre pelott (via ortopedteknisk avdelning; 50 % blir bra). Ev. kortisoninj. Operation i resistenta fall.
Se avsnittet Mortons metatarsalgi.
Reumafoten: Subluxerade metatarsalhuvuden. Tunn skyddande trampdyna under dessa. Stark belastningssmärta. Fotbäddar. Ev. op – goda resultat.
Skräddarknutan: Motsvarande hallux valgus men lateralt på foten. Öm knuta lateralt IP-leden lilltån, som också kan deviera in medialt. Drabbar yngre individer. Symtom som vid hallux valgus. Rymliga skor. Opereras med framgång.
Stram vadmuskel: Foten hamnar i spetsställning och belastningen blir på fram-foten. Vid sträckt knä skall foten normalt kunna dorsalflekteras 10 grader.
Stressfraktur: Slätrtg kan missa vid färsk skada. Vid klinisk misstanke förnyad röntgen alt CT.
Tunn trampdyna: Avlastande inlägg. Stabil sula.
Smärtor i mellanfoten:
Högt fotvalv/ Cavuvarusfoten: Symtom: Värk över fotrygg + hammartår + clavus under häl samt under MTP-leder + frekventa fotledsdistosioner. Man ser hälen vid inspektion framifrån. Behandling: Ortos; stabiliserande fotleden. Avlastande inlägg. Operation i resistenta fall.
Plattfot: Orsak: Tibialis posterior insuff. Symtom: Ont medialsidan av foten. Så småningom även lateralt Vid inspektion bakifrån ses ”too many toes” på drabbade sidan; lateralisering av framfoten. Plattfothet. Bakfotsvalgus; hälen pekar utåt. ”Kuddighet”, svullnad och palpömhet under mediala malleolen (synovit i senskidan). Behandling: Medialt inlägg med kraftigt stöd + fotledsortos + specifik sjukgymnastik. Behandling under 1 år ger bra resultat. Ev. op.
Se avsnittet Tibialis posterior insuff.
Fibromatosis plantaris: (= motsvarigheten till Dupuytrens kontraktur). Orsak: Fibrotisering i plantaraponeurosen. Immunologiska mekanismer. Genetiskt. Utredning: Ultraljud eller MR. Symtom: ”Knölar” plantart. Värk vid belastning. Behandling: Inlägg med ursparningar för fibromet/fibromen. Sällan ortopedi-recidivtendens.
Peroneusseneruptur: Orsak: Ruptur till följd av fotledsdistorsion. Symtom: Ingen bättring 1–2 mån efter fotledsdistorsion. Öm framför och nedom laterala malleolen. Synovit och svullnad där. Behandling: Operation. Konservativ behandling fungerar ej.
Tarsal artros: Orsak: Degenerativt eller posttraumatisk. Symtom: Svullnad, lokal värk, stelhet, ev. osteofyter över MTP-leder. Ev. entrapement med parestesier och domningar ut i tår. Behandling: Inlägg med stabilitet så att lederna inte rör sig. Stel rullsula via ortopedtekniker. Ev. NSAID. Ev. inj. kortison lokalt – behöver göras röntgenassisterat. Ev. operation; stelop.
Tibialis anterior ruptur: Orsak: Trauma. Degeneration. Symtom: ”Klafsande gång”. Ev. klotår eller hammartår. Ej droppfot eftersom andra strukturer stabiliserar. Utredning: Klinik. Ultraljud eller MR. Behandling: Oftast ingen. Fungerar i normalfallet rätt bra ändå.
Smärtor i hälen:
Akillesruptur (total): Orsak: Idrottsutövande. Kortisoninjektion i/nära senan. Symtom: Den totala rupturen beskrivs ofta som en smärtsam tydlig knäpp eller knall i samband med bristningen som i regel kommer helt utan förkänning. Kan inte gå normalt, starkt nedsatt kraft vid dorsalflektion av foten; plantarflektion kan dock ske pga assisterande strukturer. Nedsatt förmåga att stå på tå. Vid inspektion bakifrån ses fotsulan ”nedfallen” på drabbade foten. Utredning: Klinisk diagnos, ev. ultraljud eller MR. Behandling: Ofta gips till pat. > 65 år. Till yngre pat. med höga krav på funktion i foten (idrottare ex.v.) gäller operation. Operation även då rupturen är några dygn gammal. Behandlingspolicyn växlar mellan olika kliniker. Sänd till ortopedakuten vid akut ruptur.
Se avsnittet Akillesruptur.
Akillestendinos: Orsak: Partiell ruptur pga överbelastning eller åldersdegeneration. Symtom: Smärtor vid igångsättning. Morgonstelhet. Svullnad, ömhet över senan. Hård resistens över senan. Ev. bursit, endera över senan (mot huden) eller under senan (mot calcaneus). Utredning: Ffa kliniken. Ev. ultraljud eller MR. Behandling: Avlastning. Höjd klack. Specifik vadmuskelträning via sjukgymnast. Skleroserande injektioner via ortoped. Sällan operation.
Se avsnittet Akillestendinit/Akillestendinos.
Plantarfasciit/Hälsporre: Orsak: Överbelastning. Åldersdegeneration med partiell bristning i senan. Bakomliggande inflammatorisk systemsjukdom. Symtom: Smärtor vid belastning och ffa vid dorsalextension. Röntgenologiskt fynd i form av hälsporre saknar klinisk relevans, finns även hos symtomfria. Behandling: Symtomen försvinner av sig självt på 2–3 år utan åtgärd. Anpassat skoinlägg. Ev. upptejpning av fotvalvet under 6 veckor med byte av tejpen varje vecka (via sjukgymnast). I praktiken inte operation eller kortisoninjektioner.
Se avsnittet Plantarfasciit. Hälsporre.
Tarsaltunnelsyndrom: Orsak: Inklämning av N Tibialis medialt på fotleden. Symtom: Känselnedsättning i fotsulan. Positiv Tinell. Sällsynt åkomma. Behandling: Remiss ortoped för ställningstagande till op.